hopelosthead

Det är dags för ett sifferinlägg igen. Först vill jag dock säga tack till Tiara för kommentaren! Jag brukar inte vara sån, så det känns bra att få höra.:) och nu: serious business.

 

1

Jag spenderade månader med att försöka förstå vad du hade i mitt liv och göra. Vi hade ingenting gemensamt och absolut ingenting att prata om. Ändå hörde du av dig och sa fina saker. Du säger alltid fina saker, helt oombedd. Du "orkar med". Och nu måste alla vända och vrida på det där. Placera in dig i fack. I never wanted that. Du är som du är och jag tror faktiskt att du har mer koll på dig själv än vad alla kandra tror att de har. Sen vet jag ju att du döljer allt möjligt, sådär som jag aldrig kommer förstå att folk gör, men jag antar att du inte ljuger. Det kan jag inte riktigt acceptera. Kalla mig naiv, kalla mig exakt vad ni vill, det är faktiskt inte mitt problem.  Jag vill bara inte att alla dina fina saker ska vara kemikalier.

 

2

Det är så sjukt att du är sönder och att jag bara vet det genom andra. Du hör av dig till en av mina vänner, som du bara känt i en månad, men inte till mig. Varför? För att jag är en sådan som tar energi. En som inte kan ge dig något. Stämmer ju. För har jag hört av mig till dig? Frågat hur det är? Nej det har jag ju inte. Såklart jag inte har för vad ska jag säga? Du gör det ju alltid så tydligt. Hit, men inte längre. Och när jag träffade dig varje dag kunde jag bryta mot det där. Nu vet jag inte ens säkert om du vill ha med mig att göra. Ibland undrar jag. Jag tröttar ju ut dig, gör illa folk, you name it. Jag antar att jag inte förstår bara. Då är det svårt att sträcka ut händer. Men jag älskar dig (inte på något creepy sätt). Deal with it. (som om några ord i en blogg du inte läser gör skillnad vad håller jag på med)

 

3

Det går inte ihop. Tonfallet alla använder när du inte är där, lite överseende; och det de använder så fort du kommer in, det översvallande. Det går helt enkelt inte ihop! Jag är precis likadan. Det är så falskt och samtidigt väldigt naturligt för alla. Jag vill egentligen bara skrika att så gör man inte mot någon! Men då skulle någon replikera med "du gör ju det själv". No shit. Jag har nog aldrig fått ihop oss. Försökt definiera, misslyckats. Gjort misstag jag skäms över like you have no idea. Blivit en helt annan person, men ändå hållit kvar. "Varför bryr du dig fortfarande?" därför att jag jobbar så, funkar så, inte kan annat.

 

Det blev visst bara tre idag. Frågor om detta inlägget garanteras inga svar.