Om detta med kärlek
Jag förstår inte. Visst är kärlek unikt, olika för varje person, men det verkar finnas en gemensam förståelse som jag helt saknar. Eller är det bara orden och formuleringarna som skiljer? Förstår jag utan att veta det? Could be.
Det blev extra tydligt i måndags i skolan. Jag minns inte vad vi pratade om, men min lärare vände sig till mig och frågade "så du tror inte på kärlek som ett frittval?". Jag skrattade, för jag trodde på riktigt att hon skämtade. "Obviously not! Finns det någon som tror det?". Hela klassen (visserligen bara 8 personer) svarade då att ja, de trodde så. Jag blev helt ställd och bad de förklara, lära mig. För jag försår inte vad de/ni menar! För mig är kärlek något som händer, oavsett om jag vill eller inte, och som jag absolut inte kan styra. Jag brukar, som ni vet, ofta prata om hormoner och kickar i samband med kärlek. Precis så ser jag det. Att försöka kontrollera kärlek är, som jag ser det, fullkomligt omöjligt. Denna uppfattning är tydlen helt motsatt från min klass och många av mina närmaste vänner. Saker som "ska jag satsa?", "ska jag försöka?" och "ska jag glömma?" är så otroligt ovidkommande för mig. Vadå satsa, försöka eller glömma? Kan ni välja det? Jag har aldrig någonsin kunnat kontrollera mina känslor; och ja, jag har försökt. Mycket. Det är ju bara förnekelse och det finns ingen positiv förnekelse...väl?
Så, snälla, förklara en gång för alla. Är det sant som det låter, att ni kan prioritera och bestämma över era känslor? Om ni blir kära i en riktig douche (som jag blev); kan ni då, efter att ha insett detta, med viljestyrka glömma bort personen och "satsa på" någon annan? Och nu när vi är inne på det: Kan ni lära mig hur man satsar på någon? Är det så här ni ser livet? I så fall beundrar jag er och är djupt avundsjuk, men lite ledsen. Jag kanske är ganska romantisk trots allt.
Jag tycker också att kärlek är något som bara händer... i synnerhet om jag försöker kämpa emot det. Då händer det absolut. Kärlek kan man inte framtvinga, det måste få komma av sig själv. Och skulle den gå, jag menar verkligen gå, sin väg, då går den. Självklart finns det omständigheter som gör att den blivit "undantryckt" eller "bortglömd" eller som gör den väldigt svår att hålla vid liv, men för det mesta handlar det mer om just omständigheterna än känslorna. Vill den dock gå och absolut dö, då gör den det.
Däremot är det där med att glömma och gå vidare något man aktivt måste arbeta med. Känslor kan man inte styra, men man kan försöka arbeta för att förminska dem om det behövs. Det är svårt ibland, tar lång tid, och somliga känslor går aldrig över. men det går att åstadkomma, om man själv vill och är öppen för möjligheten. En kärlek som inte besvaras t ex. brukar (för det mesta) slockna av sig själv. Hur lång tid det tar är en annan femma...
Så tror jag :) Kärlek har ingen av- och på-knapp. Möööjligen en pause-knapp, men man kan inte slå av den när man har lust och slå på den igen när man vill det. Åtminstone kan inte jag det.
Lyckligt vis finns de smarta människor som forskar på detta. http://www.ted.com/talks/helen_fisher_studies_the_brain_in_love.html
Nej! Du kan inte välja vem du blir kär i. Du kan dock välja vad du vill göra med känslan, på samma vis som att vi kan välja vad vi vill göra med alla känslor.
Vi kan tex inte välja när vi blir hungriga men vi kan välja när vi ska äta. Vi kan stoppa våra impulser att slå någon på käften. Vi kan inte styra över när vi blir kåta men vi kan bestämma oss för att sex är en dålig idé.
Därför kan du bli kär i ett jäkla as och ändå välja att inte göra något av den känslan. Du kan också bli kär i en underbar person, inse att det aldrig kommer att funka och sorgset välja att inte satsa.
Hej Emma.
jag tror inte man kan välja att faktiskt bli kär i någon. Jag tror inte man kan känna att shit den tjejen vill jag vara kär i, utan där måste redan finnas befintliga känslor. Men däremot, har man känslor, så kan man styra dom till en viss grad, om man känner, "nä den tjejen vill ju inte ha mig, så varför lägga krut på att vilja ha henne" eller "nä men den bruden är ju ändå ganska skum, henne kan man ju inte satsa på" så kan man tona ner känslorna, och försöka komma över henne. Man kan ju även känna, "shit så fin hon är, hon skulle jag så jäkla gärna vilja ha ett förhållande med" så kan man få lite mer känslor för henne. jag tror inte det är helt lätt att lära sig, jag vet inte hur jag har lärt mig det, eller om det är något man bara kan. Men jag tycker det är ganska logiskt egentligen, att man blir mer intresserad av någon om man känner att den personen är söt i ens ögon, och tvärt om, att om man känner att den personen inte är så fin längre, eller att man känner att man aldrig kommer få den personen, så tappar man intresset efter ett tag.
