Staring at the ceiling in the dark, same old empty feeling in your heart

Jag såg honom på stan idag. ett riktigt spöke så här i halloweentider. Fint och sådär ja. Eller inte. Jag vill säga att det gick bra, att jag kunde rycka på axlarna, men det kan jag inte. Det ryckte i mina fötter efter att springa ut och säga hej. Varför? Jag vill inte prata med honom. På riktigt, jag vill inte det. Ändå gjorde det ont att han gick förbi. Det är fel, ni behöver inte säga det, men så kände jag. Jag lyckades låtsas som inget, skämta bort, och det är jag jävligt stolt över. Det är också en av de få saker jag är stolt över. Nästan allt annat är fel. Jag behöver någon som inte dömer, men det finns inte. "Sluta lägga energi på såna som han." excuuuse me, then. Men det går inte ur även om det försvinner. För det har det gjort, på många sätt. Men det jag upplevde, en sån "besatthet" som Elin säger, det är något helt annat än allt jag någonsin varit med om. Det var villkorslöst på det sämsta sättet. Han kunde kalla mig hora "på skämt", försvinna i tre månader, föreslå att vi skulle isolera oss från mänskligheten tillsammans eller bara helt ignorera mig när det passade honom; jag sa ingenting. Det var inte bra, det var fruktansvärt och jag hatar mig själv lite för hur jag var, men det enda jag säger är att sånt lämnar spår. Sånt försvinner inte bara. Till exempel lever jag fortfarande med vad mitt förra förhållande gjorde med mig. Har jag inte kommit över mitt ex för det? Eh, jo. Men nog fan påverkas jag av det och kommer nog göra väldigt länge också. Samma med honom. Det känns skit just nu och det betyder inte att jag vill ha honom. Bara att jag saknar honom. Lite. Ibland.
 
Annars har jag haft en fantastisk eftermiddag med elin. Hon är bäst. Vi suwayade såklart, satt på spykens innergård och var nostalgiska och var på espresso house där jag testade frapino för att "det är halloween, då gör man konstiga grejer". Det gör man indeed och det var ganska gott. Dock utan kaffe, mind you! Mycket viktigt att notera, även om jag drömde att jag drack kaffe inatt. Kul för mig och sådär. Så, tack Elin. Du är bäst, på riktigt. With this I leave.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0