More poetry times!
Det sköna är flyktigt
Vatten i en kupad hand
Lyckan är svår att minnas
Svår att skriva ner
Det fula är bestående
Det kommer vi aldrig undan
Det falska, mörka, bittra
ekar mellan husen
Blir sånger, dikter, tårar
Det sköna är anspråkslöst
Soliga dagar och skratt
Ingen konflikt
Inget som rör upp
Det sköna är flyktigt
Det fula lämnar oss aldrig
Lyktgubbens visa
(Uppgift, ordagrant:
Varje kväll, när mörkret faller måste månen och planeterna och varenda stjärna tändas. Du kanske trodde att de lyste av sig själva? Nej, det är en alldeles särskild lyktgubbe som fixar det. Och medan han gör det så liksom gnolar han en sång,
sakta för sig själv... Skriv den!)
Varde ljus, varde jag
Varje natt, varje dag
Tänder upp, släcker ner
Slocknar en, så slocknar fler
Håller koll på alla ljus
Genom fönstret i mitt hus
Där vet ni inte att jag bor
Men ingenting är som ni tror
Ni letar ständigt efter svar
Men varde ljus, varde jag
Nu är jag klar och allt är tänt
Jag lämnar allt som om inget hänt
Ni vet inte vem jag är
Och jag har aldrig varit här
(shit vad oemmig den sista är...)