hopelosthead

Grattis kära blogg, för nu är det din födelsedag! Hela sex år blir du och jag är så stolt! Dels över dig, för att du har orkat, men också över mig, som har skrivit så här mycket skit! Det är det fan inte alla som orkar göra. Många ger upp eller börjar i alla fall blogga mindre efter ett tag. Inte jag inte. Jag skriver fortfarande nästa dag, med varierande resultat. Och någon läser, till och med. Vad är det nu...fem personer? Kanske mer, jag är osäker. Något jag hade tyckt var väldigt kul vore om ni kunde lämna en kommentar här, även om ni inte brukar göra det eller inte har något att säga, och säga hej jag läser din skit Emma. Allra roligast vore det om ni lämnade en faktisk kommentar här, men om detta framkallar panik eller något kan ni möjligen få säga det till mig istället. Men då ska panik vara inblandat, så det så!;) Nej jag vet inte vad för storhetsvansinne som får mig att tro att jag kan bestämma över er, men lev med det.

 

Jag kan säga något någorlunda vettigt i inlägget också. Jag är stolt över mig själv också för att jag kom upp till frukosten idag, trots att jag har sovmorgon! Jag är Nog nästan utvilad efter helgens marathonsömn. ...säger jag och gäspar. Jodåsåatteh. Men jag gäspar faktiskt hela tiden oavsett trötthetsgrad. Det får man göra. Så nu avslutar jag detta grattis-inlägg, med ett glatt hejdå och glöm inte min uppmaning! Ni är bäst!:D