Hellre låghalt än ledsen

Nu är jag hemma, och det firar jag med ett blogginlägg! Okay jag var hemma redan igår, men då var jag för trött och kom hem för sent. Oh wait, what is that? You don´t care? Great!
 
I fredags åkte jag alltså till Södertälje av alla ställen för att ha organisationsträff med us. På tåget fick jag höra låten om mig, som diktatorn har skrivit! Oooch den har en fiol i sig! Jag tycker ni ska vara avundsjuka faktiskt, det tycker jag. Annars pratade vi mest om saker, ingen aning om vad, innan vi kom fram. Väl framme träffade vi allt folk och jag introducerade Elin och Hannah för varandra. Elin var helt i chock över att Hannah var så lång. "Det här är ett stort svek, Emma!" eh, ja, okay. Vi åt sen mat och hade kvällsaktivitet, som vi vårt fall mer blev "distriktsterapi". Jag, Linus och Robert, som var där från syd, pratade igenom en massa som hänt och ja, hade terapi helt enkelt. Det var ganska välbehövligt. När detta var slut satt vi och pratade och jag minns på riktigt inte om vad. Men jag minns hur låghalt Hannah var. Exempel: "idag lärde jag mig att det heter alfabet och inte Alfapet" och "varför tar jag ett grepp om min egen nacke?" söta. Henne var jag mycket med, och det var bra för det behöver jag ungefär alltid. Jag gick hem för att sova någon gång vid tolv, men pratade med Vispen (som jag delade rum med( i typ en timme först.
 
I lördags gjorde jag något så sensationellt som att vakna, och sen äta frukost. Vi hade super serious business-pass i ekonomi och arbetsgivarfrågor, vilket var intressant antar jag. Lunch med en massa västfolk var också intressant, fast i mer positiv bemärkelse, och sen hade vi ett ordförandepass där mycket random diskutioner tog fart like crazy. inte med mig, dock, för jag håller inte på med diskutioner vet ni väl. Vi gick och handlade och jag köpte ostbågar helt i onödan. Det var ett trauma för mig, yall. Men jag och Elin hade sen quality time med godis och semi-deeptalk, så allt var bra tills vi skulle äta middag. Då började jag av någon anledning må jättedåligt. Smidigt. För att lugna mig klängde jag på Hannah, sådär som jag gör, men hon mådde ännu sämre så jag fick prata med Anna och Robert istället. Det funkar dock alltid det med.
 
På kvällen skulle vi spela teater. Snarare skulle varje distrikt komma på en pjäs om engagemang på en halvtimme (alltså vi fick den tiden, inte så att pjäsen skulle vara så lång). Vår var faktiskt riktigt bra. Den hette såklart "vi tycker för olika" och handlade om musik. Vi skulle sjunga en låt, sa vi, men vi kunde inte bestämma oss för vilken. Linus och Robert föreslog saker och mellan varje förslag kom jag med en bitchig kommentar. Min favorit var lätt när Robert föreslog black metal och jag svarar "yah, sure. You do the growling, I do the blastbeats." gick inte på svenska, nej. Det slutade hursomhelst med en bitchfight (de var ganska duktiga ändå, fast de är så snälla egentligen) som jag avbröt med att föreslå folkmusik. Vi stämde då upp i den irländska låten vi lärde oss i Helsingborg och avslutade naturligtvis med "hey!" för det måste man. Sen tänkte jag sova, men jag gick istället och såg på folk när de lekte sanning eller konsekvens. Själsdödande, and I say no more.
 
Igår gjorde jag detsamma, alltså vaknade. Det var fan knappt dock. Hela dagen var miserabel och varje ljud, och många ljud fanns det, var upphov till små kvidanden från mig. Nej, jag var inte bakfull. ;) Det var hemskt, men jag räddades av fikat när det (på riktigaste riktighet) serverades både chokladbollar och pannkakor med sylt och grädde. Lycklig tjej för en stund. Sen, efter en del kaos och sånt kul, åkte vi hem.
 
På tåget hade jag ett fint tågsamtal med Robert om allt som hänt i helgen. Vi har en så fin teknik, nemligen att kroniskt avbryta varandra för att få sagt något. När jag kom hem mötte Åsa mig och vi gick och fikade. Mycket projektplanering och jag fick i mig mat vilket var jävligt bra. Vi gick till ICA och gjorde research, för såna är vi, och hade dialoger som denna:
-Avokado...
-Ja!
-*namn* gillar inte avokado.
-Gör hon ju!
->Nej.
-Jo!
-Men avokado är ju äckligt!
-Vet jag väl, men det tycker inte hon!
 
Nu är jag i skolan och måste göra viktigt. Hejdå med er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0