hopelosthead

hej på er såhär jätteöverdrivet sent (igen)!

Det här blev ingen vanlig onsdag, upptäckte jag, utan en sån där onsdag när man åker till Jönköping och går på bio. En bra onsdag, alltså. Detta gjorde jag med klassfolk, vilket betyder Emma, Alexzandra, Christer, Johannes och Sigge. Ja, Sigge var med, och var den som föreslog det. Så jobbar våra lärare, tydligen.

 

Vi hade en mycket dramatisk bilresa dit och då åkte jag ändå med Emma, den mindre livsfarliga bilföraren i sällskapet. Men fram kom vi, preciiis i tid. Då upptäckte vi något...intressant. (heter det upptäkte, kanske? Det känns bättre...) Vissa hade bestämt sig för att se en helt annan film än den vi tänkt se. Denna film var på italienska, dessutom, och dessa människor tyckte inte alls det var orimligt att gå på bio tillsammans utan att se samma film. Jag var väldigt upprörd över detta hela kvällen. Men vi andra såg "en familj" som den så fint heter på svenska (jag har glömt det engelska namnet do not judge), och den var på riktigt sviiinbra! Extrema mängder oerhört välskriven dialog och helt underbart hemska karaktärer. Det var nästan ingen där, så vi kunde skratta hur mycket vi ville och det behövdes. Ni borde se den! Sen är jag väl inte den bästa filmkritikern, men vad fan. Tyvärr missar ni Alexzandras fenomenala syntolkning och nej, jag är inte ironisk även om det såg ut så. Fast "det är en dörr" och "nu åker han iväg i båten...elelr nä, han står bredvid...eller åkte han i båten?" kanske inte talar för hennes räkning. Det var också lite spännande att gå på bio med en annan spyfobiker (Emma), för när sådant dök up satt vi och ryckte till i takt och höll för öronen. Fruktansvärd upplevdelse mitt i allt bra.

 

Sen gick vi till en irländsk pub och umgicks en stund. Jag köpte en extremt dyr ananass-cider (helt okay för er som för protokoll...vadå, det kan man ju typ göra efter denna blogg) och sa citatet i rubriken. Det kändes väldigt bra just då. Jag och Alexzandra jämförde styrelseerfarenheter och Sigge tipsade mig om alla Woody Allen-filmer jag inte sett än. Det måste jag på riktigt ta tag i. Sen tog vi oss hem och jag och Emma lärde oss att Alexzandra inte hittar, och det allra minst när hon säger att hon gör det. Inte ens hem, hittar hon. Men det är okay, för hon är ganska underbar ändå faktiskt. Nu måste jag sova, kära ni, men god natt!