hopelosthead

Livet är mycket fint och jag börjar skolan om en kvart. Så kan det va. Men bra saker händer. Som att vi får boende och mat betalt till Parisresan (jag vet!) och att kolektivromansplaneringen börjar idag omg excite. Att jag igår spelade in min låt och fick kommentarer om hur fina "hintarna av skånskan" var. Jag blir så glaaaad! För det är inte lätt att sjunga precis som jag pratar. Det är snarare väldigt svårt, men det gör inget för det är kul. Igår pratade jag också med Hannah i några timmar och vi avhandlade bland annat diagnoser, att duscha och sniglar såklart. För sniglar är awesome. Hon uttalade meningar som "nästa snigel-historia!", "och så gav hon mig en bunke med lite sand och lite sniglar och sånt" (jag skrattade alldeles för mycket åt tanken på hur någon skulle reagera om de kom in i samtalet just där) och "du kan ju inte sluta i dur! Det är ju...dur!". Vi återbesökte också hegrejiskan, för det måste man göra ibland faktiskt. Vara bästa språk i hela värld och Hannah vara bästa ex-flickvän man kunna ha! (Jag inte provat annan...)

 

Nu ska jag gå och borta tänderna (jag hinner inte det egentligen) och undra exakt hur förvirrade alla mina läsare (typ) blev av det sista i förra stycket. Mwaha. Ni borde vara ganska vana vid just förvirring i och för sig. Hejdå och ses antagligen om jättejättejättelänge!