Moodswinger strikes again (skrivet igår, innan jag åkte)

Jag önskar att jag kunde skärpa mig. Det kan jag inte. Vissa skärper sig, går vidare, ser framåt. Jag ser bakåt. Jag gör saker ”för att jag kan!” för att sen inse att jag inte alls kan. För sent, as always. Väntar. Inget tålamod whatsoever. Vad trodde jag egentligen? Oklart. Jag bara kände att det var dags. Jag är bra på att känna att det är dags fast det aldrig kommer vara dags. Du vill ha ut mig, jag vill ha ut dig, it´s a done deal…eller? Nä. Inte alls tydligen. För jag måste rota i de där såren igen och igen. Indirekt, via andra…det hjälper inte. Det förvärrar. Jag hoppas inte på en reaktion från dig. Jag tror att jag hoppas på normalitet. Fåfäng förhoppning right there. Men ja, jag vet inte vad jag tror att jag håller på med. Masochist kanske. Fast jag tror inte det. Som sagt tror jag bara jag vill att allt ska kännas bra och naturligt. Jag vill bevisa att jag gått vidare med ”titta, jag kunde göra detta faktiskt!” det bevisar motsatsen, förstår du inte det Emma? Låghalta individ.

 

Men det finns en som svarar. En som tar kontakt. Det är ovant, och betyder exakt ingenting. Det gör inget. För att någon svarar är så jävla surrealistiskt. Ditt fel. Det är okay. Du kan inte hjälpa att du är fullkomligt oempatisk. Det gör bara att alla andra ser finare ut. På ett sätt är jag okay med det. Tror jag. All oro förbjuden.


Jag måste ha varit så ensam...

Alltså, jag kan inte riktigt förstå vilken helt sjuk tur jag har. Hur insanely mitt liv har förändrats det senaste året. Mängden fina människor som bara finns hela tiden. Det är ofattbart på riktigt. Jag vet att jag pratade om det i förra inlägget, men nu gör jag det igen, so deal with it.
 
Igår åkte jag, som jag nämnde, till Jönköping och hälsade på Diktatorn. Eller närmare bestämt åkte jag till Barnarp, där han bor. Det var så himla fint. Lax till middag (bara en sån sak) och jättemysteriska konversationer med element till att börja med. Jag blev jättetrött och fick en släng av ordmojspanik (så kul med ord nästan ingen förstår), så vi gick en kort och uppfriskande promenad. Därefter var jag helt redo för päronsoda, chips, paradischoklad och en maaaassa diskutioner. Vi hade en väldigt öppen stämning och mycket som inte alls hade tänkt sägas sas, utan att det blev jobbigt alls. Vi djupanalyserade nedslag (fantastiskt och sjukt att det går att tolka mina låtar på andra sätt än de jag tänkt...sluta titta så konstigt, jag är inte så smart okay), lyssnade på Loke och pratade väldigt mycket om siffror, i olika sammanhang hit och dit. Väldigt fin kväll, som tyvärr avslutades med meningen "nu försvann en timme." kul liksom.
 
Imorse vaknade vi och jag var mer död än levande i typ en timme. Bra Emma. Men upp tog jag mig och vi åkte där ikea, där Diktatorn bjöd mig på lunch. Sjukt länge sen jag var på ikea, känner jag! Inte okay. Vi åt denna eminenta (och billiga, eller ja gratisa för min del men ändå liksom) lunch och sen gick vi mot stationen. Detta tog ungefär en halvtimme, vilket betydde att vi hade en timme tills mitt tåg gick. Då slog jag världen med häpnad och tog ett initiativ! Be shocked, strangers. Det innebar...att dricka milkshake. ;) men ja, jag var ganska stolt faktiskt. Så vi köpte sådana och satte oss på en bänk. Mycket trevligt. Sen åkte jag hem, för sånt ska man göra har jag hört.
 
Men inget deppande över det, för på stationen väntade åsa. Solen sken like crazy (detta visste ju inte ni) så vi satt på en bänk och var soliga och klagade på vår kollektivroman innan vi retirerade till Caféet. "Det känns som om vi bor här", sa jag, lite sådär lagom tragiskt. Där tog vi tag i kollektivromanen, "så att taget är taget", och sen började vi på ett annat mycket exciting projekt som jag inte hade en aning om när jag vaknade imorse. Plötsligt händer det, typ, och så sjukt kul ska det bliii! Nu är jag hemma, relativt utmattad och så sjukt glaaaad som ni märker. Nu ska jag...publicera ett deppinlägg från gårdagen. Eh. Ja.
 
P.S. Vi kan ha sett hattmannen utan hatt idag. Tänkte att ni ville veta det.

Who wants to live forever?

Nejmen hejsan!
Det är öppet hus här och vi chillar i klassrummet. Det är mycket trevligt. Vi äter godis och Åsa har allvarliga talfel. Christer berättar om en finsk film han sett på tv. Åsa dör och nu händer det något ute i korridoren! Det var ett getingbo inblandat. Creepy shit. Så vi har bara suttit här. Emmas son är här och säger fina saker som "när rektorn kommer, då drar vi!" och annat fint. Vi fick gratis lunch och glassbåt dessutom. Bra grejer. Åsa kollar på möbler. Vi är sjukligt produktiva. Nejmen det var vi faktiskt innan, för då kom det några besökare. Tyvärr förstörde en viss individ stämningen. Denna individ gör detta väldigt ofta, dessvärre. Nej, det är inte en klasskompis och ja, många vet nog vem jag menar. (inte hattmannen. Faktiskt.)
 
Igår, efter att jag lämnat er, lyssnade vi på Queen och förberedde mer inför denna fina dag. Så nu hänger vårt alfabet fint och vår Shakespeare-barnbok också (snigelgrevinnan!). Nu drar sonen igång en ritartävling med Christer. Man skulle vara barn alltså. Det skulle vara behändigt. "hur lång tid har vi på oss?" "hur lång tid som helst...hoppades jag." bästa ungen. Snart ska jag åka till Jönköping, minsann. Det är inte varje dag. Christer har tydligen gett Annas penna till Oliver (sonen alltså). Kan man ju också. Bara han inte ger honom livets ord-pennan. Den är i och för sig sönder nu, så. Författarlinjen hade alltså en livets ord-penna, och exakt ingen vet hur den kom dit. Nu röstar alla i rit-tävlingen. Fint värre. Deras syntolkning är sådär. Just det, jag pratade om igår! Jag åt då popcorn (som inte blev brända, wooo!) och chillade med livet. Och just det! Mina vänner är bäst. Linus pratade om mig som "en viktig person i våra liv", Isa hjälpte mig med att hitta utbildning och berättade att hon saknade mig helt spontant och Tora ville ha mina låtar (som jag skrev) och bad om hjälp med att välja vilken speldosa hon skulle köpa. Best people. Med detta går jag.

Exklusivt från datasalen

Ja minsann, jag sitter här och sällskapar med Åsa när hon fixar all the things inför imorgon. Då är det öppet hus här, förstår ni, så det är all business här. Som soundtrack har vi Douglas spellista (ja, han är också här, fast varför skulle ni bry er ni vet inte ens vem det är). Den innehåller en massa fina saker, bland annat my chemical romance. Noooooostaaalgiiiaaa. Just det, det påminner mig, Hannah har kommenterat. Hur kunde du inte veta vem trean var från början? Du måste varit trött eller något. Och det, i sin tur, påminner mig om att det där sifferinlägget var så himla dumt och att jag nog borde sluta skriva sånt. Eller eventuellt lösenordsskydda bloggen. Det funderar jag på riktigt på. Jag vill kunna lösenordsskydda vissa inlägg, men då måste jag nog byta till devote och det har jag verkligen ingen lust med. "skriv dina tankar i ett dokument!" nej. Not discussing it.
 
Så vad har hänt de senaste två dagarna? Inte vidare mycket. Vi har läst igenom alla reportage och de har varit bra. Mitt var sådär, och inget reportage heller. Vi diskuterade åldersskillnader (inte ett favoritämne hos mig at the moment, do not read into that btw) och störiga fotografer. De är mycket störiga om det inte framgick. Den här låten är tråkig, sluta tack. Jag peppar en ny överraskning. "Oops" säger Åsa. Det låter ju sådär. Hon är djupt fokuserad och den nya låten verkar också ganska tråkig. Någon grabb som sjunger något som låter som "I want my empty" med en massa reverb. Han låter ensam. Ja vi bloggar 2009 style, det kanske märks. Trummorna försöker bygga upp något. Undrar om grabben kommer hänga med? Ett gitarrsolo talade för sig själv. Nä men det var ju dagarna som skulle pratas om. Jag hade inget mer. Grabben rappar nu kan jag berätta. Eh, de listar olika köksgrejer? Varför? Har det något alls med "I want my empty" att göra? Jag vet inte. Undrar hur det går för Åsa. Jag vågar inte bryta hennes konsentration. Det kan bli jobbigt. Jag fick nu ett facebook-meddelande från Tora, som vill ha mina låtar. Söta. Nu tog låten slut, och Douglas lämnade oss åt vårt tysta öde. Taskigt tycker jag! Det blev ju helt tyst här nu. Men nu går jag och skriver alfabetsverser. See you.

the new, improved life

Idag caféade vi hela dagen, jag och Åsa. Det var mycket trevligt och gott såklart. Först åt vi lunch och det var helt fantastiskt gott. Toast, I say no more. Vi skrev våra reportage (mitt blir mest skit som sagt) och det var faktiskt ganska produktivt. Efter några timmar fikade vi och det blev fudgecake med grädde för min del. Så jävla gott så jag knappt kan hantera det. Där bestämde vi oss för att starta vårt nya liv. Istället för att skriva på facebook om hur duktiga vi är med träning och allt möjligt, ska vi prata om hur onyttiga vi är. För nu jäklar ska det tas nya tag och ett nytt liv ska börja! Åsa shoppade lite ("extra small? Det här är mitt nya liv, då duger inte extra small!") och gick vi hem och åt middag för det ska man visst. Ikväll har jag skrivit klart och pratat både med Hannah och Diktatorn. Mycket trevligt. Nuuu måste jag sova.

det här håller inte

Nej, vet ni vad, det är dags för ett sifferinlägg och ni har exakt inget att säga till om i frågan. Och det här inlägget har funnits i mig väldigt länge, så det är på tiden att det får se dagens ljus...om det ens är ljust nu? Det är det nog.
 
1
Du är det lilla extra. Du är en replik som fastnar i ryggraden. Fingrar som bränner mot tangenter. Ett gitarrsolo i d-moll. En liten tanke om att "det kunde varit jag." ett stick av svartsjuka. Lite, lite svårt att andas. Inte mer. Ibland mindre, ibland ingenting, men aldrig mer. Inte våldsamt, inte destruktivt, inga kickar. Bara det lilla extra. Det är svårt att förhålla sig till. Omöjligt att förutse reaktioner, känslor, tankar. Ibland är jag en flinande tonårsflicka och ibland bara gäspar jag. Låter det bekant? Det är det inte. Det är allt annat en bekant, men något är det. Något litet extra. Jag gillar det.
 
2
Det blir aldrig logiskt. Det spelar ingen roll vad vi gör. Det blir aldrig logiskt. Jag kommer med svepskäl och de är sanna, men det funkar inte så. Jag kan inte bara vänta ut dig. Ändå...det är inte helt sant. Det är inte bara att sjunga med i "poor Little rich boy" för allt vad man har, för det finns mer. Ju mer jag tittar desto mer uppenbart är det. Kanske är det bara mörkret som bosatt sig i dig, kanske är det en lång tids ensamhet som plötsligt tog slut eller kanske är det rentav neuropsykiatriskt. Jag är inte rätt person att döma, men ibland undrar man ta mig fan. Ibland får jag fråga andra vänner om hur sociala koder ser ut, för att jag blir osäker om huruvida jag dömer dig efter fel standard. Jag verkar itne göra det. Då kvarstår bara frågan: vad kan jag göra åt saker? Well, nothing much. Leva med alla dina förvirrande infall och att du inte förstår att de är förvirrande alls. Att jag inte har lust att leva med det, är såklart irelevant.
 
3
Om någon skulle fråga vad jag sörger i livet, vad jag ville ändra eller vad jag ångrar, så skulle jag svara detta: Att du inte finns i mitt liv just nu. Att jag inte får uppleva tryggheten du utstrålar varje dag. För det finns ju ingen som du i hela världen. Du är den bästa människa jag någonsin träffat och jag vill veta varför. Jag får för mig att det kunde blivit annorlunda. Du håller inte med, höll aldrig med. Du ville inte och det trodde jag inte att jag gjorde...men herregud titta på mig. Så fort du kommer på tal (och det är oftare än jag vill medge) syns det på mig. Jag hade inte tid att känna då och ändå sa jag till dig hur mycket jag älskade dig varje dag. Många gånger om dagen. Kanske skrämde jag bort dig? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag aldrig får en bättre chans. Bättre går inte. Sätta folk på pidestaler? Skulle jag?
 
4
Alltså jag undrar var folk tar vägen. Varför man kan vara viktig ena stunden och ingenting nästa stund. En gång var jag hon du hörde av dig till när allt föll samman. Det var dig jag ringde med tårarna rinnande den 16 januari 2012. Du var den som skulle förstå, den som förstod. Det var dig jag ringde när jag var arg. "You don´t sound angry. You know what? You sound happy." du hade upplevt mitt värsta och mer där till, och du dömde mig aldrig för något. Och nu vet jag inte vad du gör, vem du är. Det var inte länge sen, egentligen. Och jag saknar dig. Det finns ingen som förstår som du. Du är lik mig utan att det blir tråkigt. Var, kanske. Vi kan sitta och prata hur länge som helst och det blir aldrig ointressant. Blev. Jag vet att du är ett sms bort...men måste det alltid vara jag som skickar det där smset? Måste vår kontakt vara upp till mig exakt hela tiden? Så jag slutade. Och det var min sämsta grej. Det var mest det jag vill säga.
 
Nu får det vara nog. Frågor lär inte bli besvarade, förutom när de blir det.

Cause when I´m with you baby I´m feeling less confused

Hej kära strangers!
Idag har varit en väldigt bra dag, skulle jag vilja påstå. Jag satt och studerade folk som skrev reportage (det är på riktigt inte mitt fel att jag inte skriver något, alltså på riktigt) och sen åkte jag, Åsa, Emma och Christer hem till Christer för att hämta hans dator. Det var en mycket spännande outing, även om vi blev besvikna på huset. Det var inte tillräckligt stort och det fanns inget torn! Kaos. Emma sprang omkring, tog på allt och sa "kan jag fåå den här?" ungefär hela tiden. Hon fick...ingenting. Väldigt söt var hon. Både hon och Åsa öppnade också dörren till hans sons rum, där sagda son låg och sov. Och de öppnade inte tillsammans utan en gång var. Hilarious. Efter lite graviditetspanik från min och Åsas sida (fråga inte) åkte vi och åt lunch. Det var buffé, vilket betydde pizza, kyckling, potatis och maaaassor av tsatsiki. Jag älskar tsatsiki men det visste ni nog redan. Jag var korkad och köpte en cola för 20 kr. Crazy. Följande hände också:
Christer: Du är ju tjej, du kan göra två saker samtidigt!
Jag: Nej. Det där är en myt. Jag kan inte, i alla fall.
C: Joho! Du kan prata och äta samtidigt!
Jag (stoppar en stoor bit kyckling i käften): Nääee!
 
Vi åkte hem igen och satt och skrev en stund till. Jag gjorde väldigt lite. Shocker. Sen gick vi (numera endast jag och Åsa) och åt korv med pommes. Vi fick det till middag alltså. Fantastic. Micke, Johannes och Ester ("the famous one!") joinade och sen musikade vi i samlad trupp. Och braaa gick det! Jag satte looooouuuuud-tonen i no light, no light och di mauer (Åsas solo-låt) var riktigt awesome! Rubriken (bästa kärleksförklaringen) är från miss li, som vi också körde. Och som om det inte vore nog sjöng vi pink med våra lungors fulla kraft. Awesome. Och nu ska jag lämna er.
 
(Igår hände ingenting. Så ni vet.)

Jag ska tukta dig i herrens namn!

Hej alla fantastiska bloggläsare!
Jag har haft det bästa dygnet på hur länge som helst. Bästa helgen, skulle jag faktiskt slänga till med. Jag åkte till Marie, som jag nämnde, och det var väldigt fint. Fredrik lagade kyckling och pommes till oss och det var helt kriminellt gott. Vi hade mycket djupa samtal och drack mycket cola, för sådana saker måste göras. Sen ägnade vi en mycket lång och bra stund åt vår favoritgrej, som dock bara kan göras max en gång om året, "telefonlistan". Detta innebar repliker som "får jag ha en spyspann samtidigt?", "äcklighet smittar" och framför allt "du slipper!". Wonderful. Rubriken kom också till då, under en väldigt intressant diskussion om allas vår greenshoeboy. Och det sjuka är följande: Det var inte jag som sa det. Behold.
 
När vi blev lagom trötta kom Karl och piggade upp oss. Diskutionerna blev mer och mer utflippade och oanständiga, och musiken var underbar som vanligt. Jag och Marie gjorde vårt bästa för att duettera på Little talks, Anna och ireplaceable (obviously) och vi sjöng Raymond och Maria trestämmigt ("det här är det närmaste vi kommer en trekant!" literally this was said do not judge I know you are judging). Marie blev väldigt kaffe-speedad och var hur gullig som helst. "Nu vill jag ha en kraaam!" och hon var inte ens full. Sa hon. Ofta.;) Marie klippte Karls hår (jag har sagt att hon är blind va? Jag brukar glömma att säga det, eftersom hon är "one of my sighted friends") och sen fick jag godkänna om det var jämnt eller inte. Karl litade tydligen på mig. Weird. Tidigare fick han också beskriva mig för Marie och frågade vem som hade fixat mina ögonbryn. Det...hade ingen. Jag kommer leva på det ett tag.:) Vid 6 (!) tyckte jag att det fick räcka, så då toppade jag och Marie med en skånsk version av Bjurö klubb ("vad ska det bli av oss?") och sen sov vi. Ta så mycket, Lars!<3
 
Jag åkte direkt från Malmö till Agnes, efter att ha vaknat från en orolig och kort sömn. Oj, djupt skrivet. Sort of. Vi vandrade in till stan, där vi mötte...Tora! Kommer någon ens ihåg att det brukade finnas en Tora i Emma-livet? Well det fanns det, och nu finns det igen! Vi hade vår reunion på Barista, som jag bestämt tycker om (fast det är en kedja). Dels har de fantastiska kyckling- och baconmackor (that´s my new thing by the way) och cola på glasflaska, och dels spelar de fantastisk musik. Allvarligt. Under tiden vi var där spelades hello saferide, of monsters and men, miss li, Amanda Jenssen, Florence + the machine, Maria Mena och Passenger. Flawless! Själva fikat var också flawless. Mycket sentimentalitet och "what´s new with you"-talk, men ingen awkwardness och bara glada känslor. Så jag är väldigt väldigt glad nu om någon undrar. och väldigt, väldigt, väldigt trött. Tack alla bra helgfolk!

put a red rose on my coffin and tell the others they lost again

Nejmen hejsan!
Nu är det, om någon har missat det, lördag. Och det är en mycket bra sådan. Den började med att jag fixade pass, vilket tog ungefär tre minuter. Jag såg ut "som en förbrytare, som alla andra" och var mycket nöjd med det.
 
Sen träffade jag mammas band och såg de repa. Väldigt trevlig stämning var det och jag joinade på en låt (se: rubriken). Vi diskuterade också förlossningar, multipla personligheter, skånska och inkörsportar till konstiga ljud. Very pretty. Jag och mamma åkte in till stan och försökte först kolla på diktsamlingar (no, don´t ask) och sen åt vi lunch och köpte jeans. Super exciting. Nu chillar jag med livet. Mamma bakade mikro-kladdkaka till mig (jag har nämnt hur awesome hon är va?) och mormor var här. Hon uttalade sig också om livet: "det är icke lätt, Emma, när man är dum i huvudet." fint. Snart ska jag åka till Marie och göra den här dagen ännu mer awesome. Hejdå kära folk!

Elien

Hej kära människor, hääär kommer ert riktiga inlägg! Sjukt va?
Igår hände exakt ingenting. Jag fick inte jobba med det jag skulle jobba med, så jag jobbade inte med någonting basically. Idag däremot, åkte jag till Lund! Det var jättelänge sen! Så jag är jätteglad. Fast nej, för det var jättesoligt i Småland och här är det ju skitväder! I am not fine with that.
 
Jag inledde min första Lund-helg in ages med att hänga med Elin. Var var vi, tror ni? Jadå. Vi var på subway förstås! Vi pratade om hennes nya och gamla flickvänner och rubriken skapades så här:
Elin: ...och undrade vad jag var för ett ufo...
jag: Du är ju ett ufo. En elien. Tack för mig!
Simply awesome. Sen flippade det ur och handlade mer om långt och svallande hår. I do not get. Men hon är underbar, den där Elienen. Det är hon verkligen. Och nu borde jag på riktigt sova. Sorry för kort(a) inlägg.

chaotic 2.0

No. We are not done. Ladies, gentlemen, and other creatures, we are not done.
 
Det är stora klumpar i mitt bröst. Äckligt sagt? Mycket äckligt sagt, men sant. De kommer lite då och då. När kärlek kommer upp, när sociala sammanhang kommer upp, när jag faktiskt är i sociala sammanhang, jag vet inte. Och när du smsar och jag plötsligt är femton. Det var jättetråkigt att vara femton om ni undrar. Jag är beroende av att du finns och bara är du som du alltid är. Och det river. En rivande klump. Och en sån där klump som sticker i bihålorna heeeeela tiden. No Crying. Bara stickande. Och eeeensaaaamheeet. Känns som att halva min vänskapskrätts är nykära och jättelyckliga. Så är det väl inte men...typ. Och det är ju jättebra men alltså blaaaaah. Ursäkta gnällandet, jag ska skriva ett riktigt inlägg nu. Så egentligen har jag bara skrivit om klumpar här, Eh. Produktivt...

Något kaosartat en torsdagskväll

"Another one? Another one? That´s...what, the...fourth? Fifth? No, foruth. This is beyond Swedish and I hate you, absolutely hate you! Another one!"
 
Det är inte rättvist. Det är bara inte rättvist. Detta att vissa får allt och att andra (läs: jag) inte har en aning om hur man ens vill ha något. Jag kryper in i bekväma tankar, tills jag plötsligt inser att jag inte minns hur rösten lät. Jag har glömt. Och det är ju helt fantastiskt! Then again...jag tänker ju fortfarande, refererar fortfarande. Det är väldigt mycket på rutin. That´s the scary thing. Vad ska jag tänka på nu? Och viktigast av allt: måste jag alltid bara tänka? Hur gör jag för att inte bara tänka utan kanske uppleva något? För det vill jag. Jag vill fortfarande inte tvåsamhet, och jag vill inte ytlighet. Men något vill jag. That´s the problem. Det finns ingen mellanväg som funkar. Exakt ingen. Jag vill leva utan att nödvändigtvis förändra mitt sätt att vara. That´s undoable, isn´t it? Jag kan inte svenska idag som ni ser. "This is beyond Swedish." you don´t freaking say. I am beyond Swedish. I am beyond myself. Seriously I am. Blah, jag borde inte gnälla, men det var något med den här monologen som var väldigt sant. Jag vill ha något nytt, något att fokusera på, helst något som inte är helt meningslöst. Eller. Jag vet inte. Det gör mig bara lite bitter att jag inte förstår hur någonting fungerar. Det finns tydligen sätt att veta. Jag förstår inte ens att man kan förstå. Jag är något låghalt. Nej, nu låter vi bli den här skiten.

Sancho Pansa, this is me, I´m your Sancho Pansa

Jag kom på idag att jag glömde förklara gårdagens rubrik. Jag hade väldigt, väldigt konstiga tankar igår. En sådan (okay den enda) var "sjukt att tankarna sitter just i huvudet...att vi hör alla tankarna inne i huvudet...inte i typ handen. what." ingen förstod min fascination.:(
 
Idag har jag...verkligen inte gjort någonting. Jag har tittat på mush på youtube, ätit mat och gått på en ICA-promenad med Åsa. På det hela en väldigt trevlig dag. Rubriken är inte bara ett hello saferide-citat, utan också en referens till en något underlig twitter-konversation med Johannes. Något underlig kan eventuellt vara både en under- och överdrift. Men jag har alltså mest suttit här, och det märks. Vid middagen skrattade jag liiite för mycket åt trekanter med författare och fotografer (it did sort of make sense not really) och den underbara meningen "vi väntar på skymning". Skratt-terapi is the best. Jag har inget att terapia bort, but I do not care. Nu måste jag faktiskt överge er, och det mest för att mina ord nu är slut.

Det är mycket roligare att tänka om man inte kan

Hej allesammans!
Våra mörkerveckor är igång. Det märkte jag redan 02:47 när jag vaknade i starkt behov av en ipren. Fuuuun times. Dessutom regnar det, men det är inte det som gör att det är mörkt. Vi har två reportageveckor. Fast det är mest sitta-hemma-tid faktiskt. Jag ska researcha glass. Jag har inte gjort detta. Jag har istället spenderat dagen med att interneta och chilla med livet. Jag gör fortfarande båda sakerna. Men jag har också sjungit, och det har jag gjort ordentligt. Vi sjöng låtarna vi skulle, men sen fick vi välja själva ur "den gamla högen" och det blev flickan och kråkan (klassiker<3) och skriiik i form av miss li, metalica och Pink. Jag var sådär fint hostar-blod-hes efteråt. Jag älskar det. Något annat jag älskar är att prata med Hannah och tänk, att det har jag också gjort idag. Det borde jag göra oftare tycker jag. Nu rinner tiden iväg, så jag kanske borde spendera den på att sova. Det ska vara bra har jag hört. Vi får se om jag spontanvaknar lagom till frukost imorgon också, fastän jag inte har sovmorgon...förmodligen gör jag alltså inte det. Meh.

My cup of tea

Hej och allt vad det heter!
Idag är det måndag och de mörka veckorna har tagit sin början. Imorgon kommer vår favoritjournalist. då blir det ännu mörkare. Men idag hade jag redovisning om "my cup of tea", alltså vad som inspirerar mig. Det blev klassiskt; vi djupdök i creepy fanfiction, ungdomsböcker, molltonarter och hur mycket jag gillar tjejer. Nej vi pratade inte om min sexualitet, men det såg ut lite så nu. Jag tog med min tekopp (en cola-burk of course) och spelade dessutom upp transparent. "That´s some d minor for yah." just det, jag blev hälsad med valsen idag igen. Mycket bra upplevelse. Sen skrev vi dadaistiska dikter, som ni ser nedan. För konstigt skit, men jag älskar det. Så för att vara mörker har det varit en ganska...ljus dag. Om dagar nu är ljusa. Crazy Town gör den ännu ljusare, kan jag meddela. Nu avlägsnar jag mig igen, kära vänner och andra ankor.

SMS-lista fixad?

(Uppgift: Skriv en dadaistisk dikt! De andra klippte i tidningar, så jag tog meningar från olika SMS i min telefon. Featuring Diktatorn, Olle, Åsa, Agnes och en hel del Hannah. Och lite random styrelsestrangers.)
 

Sms-lista fixad?

 

Men allt börjar med tankar!

Det är det visst.

I hope so.

Just got up to make some noodles

Lite grejen med att gilla folk, tycker jag.

Vet du vad Emma?

Mmmm Emmor är bäst att ha

Nä, förhoppningsvis bara en var

We´ve solved the issues now anyway.

Roligt att höra!

Kan inte du sova hos mig?

Varför bestämma något?

Inte gull-britt, tyvärr

Nummer och kod?

Jag ska bara skriva lite om Boye…

I´m not sure about this thing.


Random enough

Idag har jag varit i Norrköping. Sådär som man är. Eller...nej. Men jag åkte dit i alla fall, för att delta i en samlarundersökning med syster. Twins are fun, tycker karolinska. Så vi satt och svarade på en massa frågor. Vår bästa var "samlar du på djur?" eh, ja, definitivt. Också när syster, på någon annan samlar fråga, sa "jag har ju inte en hel vägg full med giraffer". Nej, konstigt nog. Jag analyserade alla frågeformulären och blev diagnoshypokondriker (som om jag inte redan är det), för att sen konstatera än en gång hur frisk jag är. "Vi är så oinspirerande intervjuoffer!" konstaterade jag. Så jag fick en gratis resa till syster och dessutom ett "superpresentkort" (skivor<3), så helt klart bra grejer.
 
Annars händer inte mycket. Läser om kärlek samtidigt som jag preachar anti-förhållanden via sms. Motsägelsefullt. Chillar med livet like crazy. Planeeeerar framtiiiid. Blah. God natt.

Kan alla sluta gråta i gilmore girls?

Marie: Ja, kan man tänka sig, att det har han.
 
Mysterisk rubrik, don´t judge. Jag satt i säkert en halvtimme och tänkte på rubrik och så undrade jag detta. Så det blev så. Men alltså kan de det? Jag blir ju helt tårögd och ledsnig!
 
I alla fall...idag var mamma här! Det blir jag inte ledsnig av. Eller...jo. För jag saknar Lund. Saknar Lund saknar min familj saknar mina vänner men vill ändå inte flytta för vill inte komma på vad jag ska göra. Kaos. Absolut inte författarskolan i alla fall. Jag är för ung. Och det är itne jag som kom på det utan det är skolan. Så jag vet inte vet inte vet inte. "Sjunga, laga mat, chilla med livet" lät ju bra men vad fan tänker jag faktiskt göra om dagarna varje dag? Jag hatar hur folk säger "ta ett sabbatsår" och så söker de jobb like crazy eller läser någon "strökurs". Newsflash: Kursen är fortfarande en universitetskurs och ett job är liksom det vi ska fram till. Huuuuur är det ett sabbatsår? Finns inte ett sabbatsår där man sabbatar? Blah. Just det, jag skulle prata om att mamma var här. Förlåt. Jag åkte ner till stan och mötte henne, och vi fancyfikade på timons för det måste man. Det blev sjuka mängder grädde och en del illamående. Fun times. Sen handlade vi och gick hem i blåsten under halvskrikande eftersom vi var halvdöva av mössor/luvor. Här hemma var det storstädning, och det behövdes, let me tell you! Nu kan jag ju andas här och allt.:) vi åt lunch (och middag för mig) på Sibylla, för vi var helt slut efter städningen, och efter lite prat om allt möjligt (typ mina olika gammeltantskrämpor) åkte hon. Då satte jag mig och framtidspanikade hur mycket som helst, och kom som ni ser fram till ca ingenting. Och tittade på Gilmore Girls, som ni också ser. Så så är livet i emmland för närvarande. Ovisst. Lite ledsnigt. Men med världens bästa mamma någonsin.

List time

-"Vi är inte sådana som i slutet får varandra" är en sviiinbra bok. Läs den.
-Tvåsamhet är det läskigaste som finns. Hur ska det någonsin vara bra och hälsosamt? Huuur?
-Jag har tagit ett beslut: Jag ska börja svara i telefon.
-Jag har ingen aning om varför jag inte har svarat i telefon sen i typ september. Sjukt konstig grej.
-Jag hatar och älskar att sitta här en fredagkväll. Fredagskväll? Jag vet inte vad man säger.
-Gilmore Girls fick mig just att göra jättekonstiga ljud av glädje. Utan det vore jag ingenting. Eller ja. Någonting vore jag såklart. That´s obvious.
-Sjukt att man kan känna utan att det gör ont. Utan att det är himlastormande och våldsamt och kvävande och stalkigt. Sjukt I tell you. (don´t read into that okay)
-Klockan är jättelite och jag förstår inte riktigt hur.
-Jag älskar min utbildning så fucking mycket.
-Växer man någonsin upp? Blir saker någonsin helt okay?
-Antagligen inte.
-Det är okay för jag har cola.
-God kväll som hattmannen och hans flickvän skulle säga.

Det är inte en människa, det är en ost

Hej folk!
Idag har ändå varit bra. Speciellt eftersom jag hade skrattkramp när jag kom hem från skolan. Eller ja skolan och skolan. Vi hade skrivtid i global-rummet och det var mycket nice. Vi skrattade, skrev, pratade, fikade (som vanligt på sörängen) och skrev lite till. Det lät ungefär såhär:
Alexzandra: Om jag någon gång blir författare på heltid...
Åsa: ...Oj, vilken konstig mening.
(man skulle kanske varit där, men shit vad jag skrattade.)
 
"Bernard slår och Ingmar flyr, Emma går men Åsa styr."
 
Nu kom jag inte på fler catchy citat. Rubriken är signerad Emma Sundström...eller nä, kanske också mig. Eller? Jag vet inte men det var Emma som startade diskutionen om människor och ost. Nåja, ikväll har jag läst en fantastisk bok (skriven av en 92:a what jag är gammal) och städat undan lite. Det behövdes. Nu lyssnar jag gamla crazy Town och chillar med livet. Ha det bra, kära människor.

I don´t even know what day it is

Hej krystad rubrik, men jag glömmer faktiskt. Det pendlar mellan tisdag och torsdag. Just nu det senare. Bra Emma, mycket bra.
 
Jag ska börja med ett par saker jag glömde från i helgen. Till exempel hur intuitiv jag var i fredags i skolan.
"Undrar vad jag kommer äta ikväll. Det blir säkert...köttgryta."
Det blev just köttgryta. Bra jobbat. också detta med Diktatorn:
Diktatorn: *stänger dörren* vi får ringa någon när vi ska in igen.
jag: Eller så öppnar vi med taggen på nycklarna.
D: Jaha...så det är en sån där nyckel som öppnar dörren?
 
Nu över till dagen. Vi har pratat om nästa veckas onda reportageprojekt. Jag tänker skriva om glass. Bra skit för att vara så hemskt. Johannes sammanfattade det fint: "jag hatar det här." kort och konsist där. Vi fick också en exemplarisk lunch: skink- och brokolisoppa, pizzabullar (sjukt goda) och rabarberpaj med vaniljsås. Mycket mycket bra. Ikväll har jag skrivit om min pensionär till romanen och gått till ICA med Åsa. Vi var glada istället för att ragea och jag fascinerades av mina egna känslor. De är helt mysteriska och ändå sjukt chill. Can not cope fast can cope. Nej veten ni vad, nu måste jag duscha.

Någonstans i världen ligger det ett päron

Hej fina små saker!
Diktatorn: Detsamma <3
Idag är en bra dag. Ja jag är också lite förvånad faktiskt. Speciellt som jag inte kom på det förrän vid tre. "Men...jag mår ju bra!" gotta love it. Men ja, idag var vi i Eksjö på museum. Sigge hade en väldigt speciell dag och gav oss många skratt. På vägen dit utnämnde han Johannes till "Eksjö-kännaren" och höll en lång monolog om detta på stockholmska av någon anledning. Vä där fick vi lära oss ca allt om Albert Ängström som gick och läste hans alfabet bland annat. Fun times. Vi fikade och pratade om allt möjligt, och åkte sen till pigalle (kulturhuset/konsthallen) för att diskutera litteraturfestivalen i april och vår medverkan. Det blev ett väldigt trevligt samtal och Sigge freakade ut ännu mer. Sketchen "fel man på fel plats" och uttalanden som "nu har de låst, de jävla svinen." var top Comedy. Rubriken kan vara sagd av mig, eller Johannes, eller kanske en kombo. Alexzandra var också med på ett hörn, eller nej...det var nog Maria. Hej jag har koll. Not really.;) sen var det sjungande och det gick riktigt bra! Jag blir fortfarande sjukt stressad när inte allt går som jag tänker mig, dock. Ska jag spela musik ska jag bestämma, typ. Bra Emma och sådär. Men jag mår riktigt bra som sagt och det är fortfarade fint ute. Faaast det ska snöa på söndag. I hate Everything. Men nuuu måste jag skriva faktiskt!

well this is fun isn´t it

Det finns så mycket jag vill skriva om och samtidigt ingenting. Jag vet inte ens hur min dag har varit. På ett sätt bra. Vårsol, to start with. Dessutom en jätteglad taxichaufför imorse, varm choklad på en bänk (eller "bänkdjävel" som jag och Christer sa) ute, diskutioner med Johannes om musiserande och om annat fast då på twitter ("annat" bestod av knoppar i buskar...inte på buskar...it does make sense) och fina sms och facebook-meddelanden från folk som är oroliga och vill berätta hur bra jag är.
 
Meeen på ett sätt har ju dagen varit dålig. Jag måste sucka lite då och då, för att luften inte riktigt är i balans. Just nu fryser jag och är extremt spänd. Jag hade oldschool heartache innan. That was fun. Tänker ibland tillbaka på igår. Inte just nu, men ibland. Då är trycket över bröstet tillbaka. Vill skriva om allt här men ska inte det. Vill inte riktigt gå ut med allt. Oroa er inte, min soul är fortfarande transparent (ful svengelska för att låtreferens), men det finns andra och ja jag vet inte. Det känns inte rimligt bara. Men om ni undrar kan ni ju göra som Marie och fråga privat. Inte för att hon har fått något svar än, meeen det ska jag ta tag i.;) hursomhelst så ja, jag vet inte riktigt var jag står i förhållande till livet faktiskt. Just nu helt okay men ibland inte alls. Och så är det tankarna som helt plötsligt dök upp. De som bara är vägg bara är vägg bara är vägg. Och inte ens får finnas ändå. Det är väl inget att fästa sig vid, men det iriterar mig. Kryptisk är jag också. Deppigt för er. Fråga inte för det där var faktiskt ganska ointressant. Nu vet jag inte hur jag ska få ut mer för just nu känner jag väldigt lite. Kan ju som bekant inte hålla två känslor i huvudet samtidigt, därför förvirringen. Också för att mina händer skakar ltie (spänd som sagt) och att jag allmänt är förvirrad i den här kära bloggen. Nu avlägsnar jag mig. Imorgon är jag säkert stabil.

Har någon sett mitt bollhav?

Hej!(Orkar inte vara fyndig okay (jag är aldrig fyndig i mina hälsningsfraser what))
Blue: She misses you, too!
 
Jag ska börja med att förklara rubriken, för det har jag lovat och jag kommer glömma det annars. Den är sagd av Diktatorn och det för att han gestaltade hur Jakob såg ut när han gick, "glatt nyfiken". Det mynnade ut i denna fantastiska fråga. Så nä, han ville inte ha ett bollhav.
 
Jag har alltså varit på syds årsmöte i Hälsingborg. Och jag har väldigt svårt att sammanfatta mina intryck. Men i fredags hade vi musikfrågesport och sweet Dreams var med, så jag var glad. "rävås & Nyman, lite för säkra sen 2014" var också en återkommande fras från min sida. Igår hade vi kör-dag. Det kom en körledare och sjöng en massa låtar med oss. Det blev allt från irländsk folkmusik (som alla sedan sjöng på), till en sviiinkonstig regnbågssång, till "heaven is a wonderful Place", vår stress relief enligt rekomendation (försökte stava ordet tre gånger. Jag är trött.) från Olle. Just det, han och Elin var där och ledsagade, det kan jag ju nämna. Kör-ljudet var väl lagom intressant ibland, men vi hade ganska kul skulle jag säga. Hela dagen var annars väldigt instabil. Jag grät, tröstade, fick sktrattanfall med Annoushka (starka känslor <3) och onödiga ilskeatacker. That was fun. Vi såg melodifestivalen och alla var smarta.
Robin (ledsagare) om syntolkning: Ja, eller så kan vi bara höra...
Robert om Anton Evald: Alltså...detta...är inte bra.
Sen åkte jag och Diktatorn för att hämta Jakob, vilket var mycket trevligt som ni ser ovan. Just det, citatet "mamma, vad mätt jag blev!" måste också stå med. Personen som sa det tog sen mer mat, by the way.
 
Idag börjar redan blekna bort. Det känns som en mardröm jag nästan glömt. Den obehagliga känslan hänger kvar, men jag kan inte riktigt få ihop att dagen ens har hänt. Men alla var så himla fina och hjälpte mig och varandra. Diktatorn som ger mig kramar och cola, Pontus som sitter bredvid och viskar bra saker (shit vad jag underskattat honom), Olle som "är min bodyguard", Elin som kallar mig tönt på sitt bästa sätt så jag känner mig trygg, Laoko som säger att jag är en pärla, Jakob och Robert med sitt lugn och sin stabilitet och Annoushka som kramar och pratar Tatiana-svenska med mig så allt känns lite bättre. Jag fokuserar på det. Det och vad som kan bli bättre från min sida. För det kan det bli, det kan det alltid. Jag tror att jag kan fixa det dessutom. Tror, men ja. Nu är jag hemma i Lund en sväng och har ätit fantastisk mat (bollar<3) och pratat med familj och Hannah. Allt känns helt okay ändå. Nästan. Men alltså. How am I gonna be an optimist about this?

The button that was never pushed

Hej alla små människor (och också stora)!
Nu är jag hemma och mellanlandar. Igår åkte jag ju till Skara för att träffa Hannah och även Fredrik och Lucy, men mest Hannah obviously. Först satt hon och jag och försökte vänja oss vid att faktiskt träffas (it´s been ages!) och sen kom de andra med semlor och konversation. I´m not complaining om man säger. Vi gick och handlade socker (i form av cola, godis och energidryck till Hannah) och sen lagade Fredrik sån där mysterisk vegetarian-mat. Själva matlagningen var väldigt trevlig (en alternativ rubrik till inlägget var "where the fuck is the korreantder?" just sayin) och vi sjöng en del. Framför allt the fray (say when <3) och en massa Lauren Aquilina, som vi kunde alla tre. Det var mycket fint...på sina ställen. Den "mysteriska" maten var just det, mysterisk, men också ganska så god ändå. Fast jag kommer inte äta det hemma för det. Så kan det va. Vi gick sen på en walk (för att undvika förvirring är "vi" jag, Hannah och Fredrik) där vi pratade om en massa djupa saker. Det var väldigt intressant och jobbigt samtidigt. När vi kom hem var klockan sova, så det gjorde vi. Rubriken är titeln (kanske) på den godnattsaga jag improvicerade fram till Hannah. Den var mycket vacker och innehöll texas-galaxer och annat fint. Pretty things.
 
Imorse vaknade vi, sådär som man gör, och sjöng väldigt mycket på what would you do innan vi gick upp. Konst, var det. Vi åt godis till frukost och allt var som det alltid är med oss. <3 nu är jag hemma och har spenderat kvällen med klassrumshäng och sjungande med Åsa. Mycket uppskattat. Dagen avslutades fint med att det låg kladdkaka i köket, som man fick ta av. Bra upplevelse, I must say. Bra dagar över lag. Vi ses på söndag!

du är ju nästan attraktiv!

Nu är det helg! Igen. Som fredag fast tisdag. Ja. Vi fick besök av Lina Wolf, som visst är författare och sjukt charmig. Bra skriver hon också, och vi hade givande samtal. Men alltså stress över författaryrket. Ska jag verkligen hålla på med det här? Jag veeeet inte. Ibland känns det så, men ibland känns det inte så alls. Blah. Jag är för ung för att göra viktiga saker. Det är nu jag ska göra oviktiga saker, säger alla. Jag vill göra viktigt n to the u! Inte göra misstag, flumma omkring, komma ihåg att livet är långt. Jag vill inte! Hej Emma om många år, skratta åt mig, göör det bara.
 
Musiken gick stundtals bra. Micke var som han är, men vi satte nästan sleepsong ("I made all the chords and I did all the things and weeee!"/Emma vid pianot) och de andra funkar väl, men vi jobbar på det. I guess. åsa sjöng sig hes och jag uttalade citatet i rubriken. Sådär som man gör, I guess. Det var en komplimang, fast det inte lät så. Det var allt för idag, trevlig helg (moahahaha jag skrattar åt er)!

Don´t you think that it´s boring how people talk?

Vilken mardrömsskoldag det var idag. Jag har inte märkt hur hetsig och glappkäftig min klass är. Varför? För att jag deltagit i det. Idag bestämde jag mig för att vara tyst. Folk märkte det till och med.
-Du är tyst idag, Emma.
-Jag vet, visst är det underbart?
Men alltså det är ett jävla pratande. Fick ett sms från Åsa mitt under lektionen med texten "andas." hon är bra. Det är hon. Vi hade annars svenska och höll på. Fun times. Kvällen har gått i podcastens och kakfrossans tecken. Fast nu är det bok istället. Jag läser en massa böcker och älskar det. Så livet är väl helt okay. Det är oftast det.

Gele höholm

Blue (jag hade en lång diskussion med mig själv om huruvida jag skulle frångå principen att aldrig kalla dig blue eller principen att kalla folk som kommenterar för vad de skriver in att jag ska kalla dem...den första vann sjukt nog): Är inte helt säker på att jag förstår vad du menar, men gissar att det är fingret du menar...and then I agree.
 
Hej kära folk, nu är det mars! Det var väl himla trevligt kan jag tycka, för då är det längre ifrån vintern och närmre våren! Det peppar vi tycker jag!
 
I helgen har jag varit hos min bästa syster i Norrköping där hon och Benjamin numera bor. På tåget upp satt jag mittemot två grabbar, och en av dem utbrasst plötsligt, med förundran i rösten: "det är så bra att man kan lyssna på musik, tycker jag." jag var tvungen att fråga om det var en ny uppfinning för honom. Ja, svarade han glatt varpå vi skrattade en stund. Så det började ju bra. Syster mötte mig och redan på spårvagnen hem till henne sades rubriken. Det skulle varit "Helen Sjöholm", som jag sagt en sekund tidigare, men det gick inte så bra för henne. Väl framme taggade vi inför Bråvalla en del (inte alls för tidigt), åt mat och såg the prinsess bride vilken jag sjukt nog inte hade sett än. Den var mycket bra och det resulterade i en del "as you wish" och annat från oss under helgen. Syster sa också "alla som kallas sexmannen förtjänar att dö" och syntolkade väldigt vackert. Hon borde jobba med det. (Fast kanske inte)
 
Igår var det stora projektet att baka cupcakes. Detta gjorde vi under lyssnande på glee och Taylor Swift, because it´s pretty. Vi köpte dessutom godis att dekorera med...ovanpå frostingen. Sugar overload? Nääee. När vi såg att what a girl wants gick på tv var allt fullbordat och systerligt, så vi såg denna och åt pizza. Andra chansen hans också med (ja...jag vet...det blir för mycket melodiande för mig i år) och vi tyckte nästan exakt likadant. Vi testade också mina skills i vilka artister som varit i final olika år. Jag var ganska dålig, men så kan det va. Vi avslutade dagen med att se "give it a year", eller "can it last?" som vi kallar den. Det skulle varit rubriken om denna fått vara på engelska, vilken den alltså inte fick. Mögpuckat äro detta.
 
Idag åt vi gleefrukost, med andra ord åt vi frukost och såg ett nytt glee-avsnitt. Det var dock ett deppigt avsnitt, så vi blev helt deppiga. Så vi pratade om Harry Potter istället. Då blev vi glada, och sen åkte jag hem. Här hemma fick jag en taxichaufför från just Norrköping och sen lämnade jag in mitt första skrivjobb någonsin! Sjukt. Med detta avlägsnar jag mig. Glad mars!

RSS 2.0