hopelosthead

No. We are not done. Ladies, gentlemen, and other creatures, we are not done.

 

Det är stora klumpar i mitt bröst. Äckligt sagt? Mycket äckligt sagt, men sant. De kommer lite då och då. När kärlek kommer upp, när sociala sammanhang kommer upp, när jag faktiskt är i sociala sammanhang, jag vet inte. Och när du smsar och jag plötsligt är femton. Det var jättetråkigt att vara femton om ni undrar. Jag är beroende av att du finns och bara är du som du alltid är. Och det river. En rivande klump. Och en sån där klump som sticker i bihålorna heeeeela tiden. No Crying. Bara stickande. Och eeeensaaaamheeet. Känns som att halva min vänskapskrätts är nykära och jättelyckliga. Så är det väl inte men...typ. Och det är ju jättebra men alltså blaaaaah. Ursäkta gnällandet, jag ska skriva ett riktigt inlägg nu. Så egentligen har jag bara skrivit om klumpar här, Eh. Produktivt...