hopelosthead

Hej alla fantastiska bloggläsare!

Jag har haft det bästa dygnet på hur länge som helst. Bästa helgen, skulle jag faktiskt slänga till med. Jag åkte till Marie, som jag nämnde, och det var väldigt fint. Fredrik lagade kyckling och pommes till oss och det var helt kriminellt gott. Vi hade mycket djupa samtal och drack mycket cola, för sådana saker måste göras. Sen ägnade vi en mycket lång och bra stund åt vår favoritgrej, som dock bara kan göras max en gång om året, "telefonlistan". Detta innebar repliker som "får jag ha en spyspann samtidigt?", "äcklighet smittar" och framför allt "du slipper!". Wonderful. Rubriken kom också till då, under en väldigt intressant diskussion om allas vår greenshoeboy. Och det sjuka är följande: Det var inte jag som sa det. Behold.

 

När vi blev lagom trötta kom Karl och piggade upp oss. Diskutionerna blev mer och mer utflippade och oanständiga, och musiken var underbar som vanligt. Jag och Marie gjorde vårt bästa för att duettera på Little talks, Anna och ireplaceable (obviously) och vi sjöng Raymond och Maria trestämmigt ("det här är det närmaste vi kommer en trekant!" literally this was said do not judge I know you are judging). Marie blev väldigt kaffe-speedad och var hur gullig som helst. "Nu vill jag ha en kraaam!" och hon var inte ens full. Sa hon. Ofta.;) Marie klippte Karls hår (jag har sagt att hon är blind va? Jag brukar glömma att säga det, eftersom hon är "one of my sighted friends") och sen fick jag godkänna om det var jämnt eller inte. Karl litade tydligen på mig. Weird. Tidigare fick han också beskriva mig för Marie och frågade vem som hade fixat mina ögonbryn. Det...hade ingen. Jag kommer leva på det ett tag.:) Vid 6 (!) tyckte jag att det fick räcka, så då toppade jag och Marie med en skånsk version av Bjurö klubb ("vad ska det bli av oss?") och sen sov vi. Ta så mycket, Lars!<3

 

Jag åkte direkt från Malmö till Agnes, efter att ha vaknat från en orolig och kort sömn. Oj, djupt skrivet. Sort of. Vi vandrade in till stan, där vi mötte...Tora! Kommer någon ens ihåg att det brukade finnas en Tora i Emma-livet? Well det fanns det, och nu finns det igen! Vi hade vår reunion på Barista, som jag bestämt tycker om (fast det är en kedja). Dels har de fantastiska kyckling- och baconmackor (that´s my new thing by the way) och cola på glasflaska, och dels spelar de fantastisk musik. Allvarligt. Under tiden vi var där spelades hello saferide, of monsters and men, miss li, Amanda Jenssen, Florence + the machine, Maria Mena och Passenger. Flawless! Själva fikat var också flawless. Mycket sentimentalitet och "what´s new with you"-talk, men ingen awkwardness och bara glada känslor. Så jag är väldigt väldigt glad nu om någon undrar. och väldigt, väldigt, väldigt trött. Tack alla bra helgfolk!