hopelosthead

Igår, mina kära strangers, spelade jag på popkollos öppna scen. Och alltså. Alltså. Fyyy faaan vad bra det giiick! Jag spelade den jättenya låten "paris" (alltså den är så ny så jag har knappt hört den själv) och såklart valsen, för jag älskar valsen. Alla var jättepositiva och applådiga och bra! Och kan vi uppskatta att synten jag spelade på tillhörde grabben i the cardigans? Det kan vi, tycker jag. Alltså livet! Bra skit. Rubriken kommer från den nya låten, som jag tycker mycket om. Om man får säga så. Deeet får man. Eller nä. Men jag gör ändå det. Nu är jag i skolan och ska skriva dikt, men jag skriver dikt väldigt fort, så nu är jag här istället och blubblar. Länge sen jag sa blubblar känner jag. hej 2011! Eller? När var det? Jag har ingen koll känner jag. Kan det bli lunch snart elleeer? Jag är uttråkad och hela klassen skriver på annat håll. Andra håll är tråkiga! Jag vill umgås med dem, ju. För de är bäst av alla som finns i livet. Nu måste jag sluta yra om random stuff.