när det inte skriker är det ganska chill

Idag träffade jag Maria. Det var första gången på över ett år (förutom i måndags, men alltså, ja) och vi hade så mycket catching up att göra att det var helt insane. Men alltså åh, jag har saknat henne. Jättemycket upptäckte jag. Hon är helt utflippad och gör mig glad och får mig att skratta rakt ut på gatan. Sånt behövs.
 
Men aaaalltsååå studier och engagemang och jag vill bara skrika. För jag viiill inte. Inte någonting. Inte plugga, jobba, anstränga mig. Kräk. Jag måste skärpa mig, stå över det, men jag vet verkligen inte hur. Wäää. jag ska väl sova nu I guess. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0