hopelosthead

Livet, alltså. Konstig grej. Att somna, vakna och ta sig till skolan som en person, med dennes känslor och tankar...men att sen åka hem som någon annan, med helt andra känslor och preferenser bara två timmar senare. Att det egentligen ska, borde, kunna förklaras med att jag "blev på bättre humör." Det borde funka så. Logiskt sett borde jag ju vara precis som alla andra, bara det att jag sätter konstiga ord på det. Logiskt, alltså. Det är ju inte det. För hostess och demon kan vara ledsna på olika sätt. (Det känns fortfarande jävligt märkligt att skriva om "dem" så här i bloggen for your information. Det är liksom det enda jag inte har velat skriva om för mycket än så länge. My soul is transpareeent.) Som sagt är det helt olika känslospektran. Annan musiksmak, andra "favoritvänner" (riktigt så enkelt är det ju inte, men ja) och helt andra prioriteringar. Det brukar inte vara ett jättestort problem, men alltså nu? Det är bara konstigt. och ju mer jag tänker på det (det borde jag såklart inte men alltså vad ska jag göra), ju mer abstrakt blir det. Och det gillar jag inte. Alls. Nu ska jag sova, men jag ville väl titta in och skriva något som åtminstone var liiite sammanhängande.

 

ps. Friendly reminder: Om det här är för konstigt för er, eller bara ointressant, så kan ni ju pausa från min blogg i några dagar? These kind of things tend to blow over rather quickly.