hopelosthead

Bloggen står stilla som en annan stillastående mupp, men det är okay för det gör livet också. Jag har haft en extreeeeemt händelselös helg vilket var väldigt uppskattat och vemodigt samtidigt. Jag har gått i skolan, gått jättemycket vägar och ibland hittat för att sen gå vilse och sen hitta igen. Spännande liv. Jag har ikväll skrivit på en berättelse jättejättelänge inför skolan imorgon och konstaterat att 1000 ord är jättejättemånga ord. Jag är emot! Egentligen är detta allt som har hänt mig. Jag tänkte bara avsluta med en tragisk upplysning om emmalivet:

Jag åker buss varje dag nu för tiden. Fram och tillbaka. Ändå kan jag inte åka förbi greenshoeboys busshållplats utan att tänka på honom. Alltså, for real. Det har i och för sig varit värre. Jag hade en period, när det var som väsrt, när jag fick hindra mig från att gå av. Nu tänker jag bara på vad som skulle hände om han gick på. Men. Varje gång. Ooorkaaar inte. Så nu vet ni det.