Två dikter bara sådär

Igår besökte skrivargruppen! Då skrev jag inte om mig själv (what) och detta hände:
 

brinner

 

Höst viner genom staden

Frostiga andetag

Så för att slippa kylan

Brinner jag

 

Jag brinner med en eld

Så mäktig, stark och klar

Att han jag kommer nära

Knappt vågar stanna kvar

 

Ändå brinner vi tillsammans

Händer, blickar, tusen ord

Vi är gjorda för varandra

Tills vintern kommer ifrån nord

 

När vintern kommer dör jag

Lika mycket varje år

Och den vars eld jag tände

Kan jag inte alls förstå

 

Varje gång jag brinner

är den oundvikligt sista

så känns det, tills min eld

förvandlats till en gnista

 

jag lämnar dig i snön inatt

ett tyst farväl, min vän

ändå kommer jag att brinna

nästa höst igen

 

 

Det kommer också en bonusdikt, som jag skrev för ett tag sen for no aparent reason.

 

Egentligen

 

Att ta tre steg tillbaka

Betrakta

Se rakt in i era speglar

Och acceptera sanningen

 

Jag går för nära tavlan

Det blir inte konst då

Spyfärdig av ursäkter

När jag går rakt in i verket

 

Jag är en öppen bok

För att jag inte kan stänga den

Jag är trafikolyckan

Där ingen skadas

 

Jag är ingen poet

Jag är en pensionerad eskapist

Som utnytjar språket

För att få ut allt

 

Om och om och om igen

En återvinningscentral av ord

 

Jag skriver inte poesi

Längre

egentligen


Kommentarer
Postat av: Anonym

Höst<3

2014-09-24 @ 13:51:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0