hopelosthead

Hej osv!

Ännu ett nattinlägg, för det är mina favoritinlägg. Nattinlägg är de nya morgoninläggen. (Det var länge sen nu, men förr skrev jag jättemånga morgoninlägg. Så ni vet.)

 

Idag har jag varit i Dalby. Det kan man ju också vara. Där träffade jag Karl och Pamela, en ny men mycket trevlig bekantskap. Vi satt på olika trappor och pratade om olika konstarter, trumpetister (är det ett ord ens?), finlandsfärgor och annat märkligt. Sen blev vi upphämtade av en Elin och åkte till ett random Place där en massa folkmusiker var. Detta betydde: Fioler. Många fioler. Och flöjt. Och om ni känner mig kanske ni förstår hur fantastiskt detta är för mig, eller så vet ni det nu när jag skriver det här. För det var det. Jag observerade hur de lärde sig olika låtar och sen åt jag mat (eller gjorde åtminstone mitt bästa). Vid det laget var jag ganska uttråkad, men då kom någon och sa att det skulle bli efterrätt. "Det var det finaste jag har hört idag, och då har jag ändå hört fioler!" utropade jag. Jag har en särskild talang för första intryck uppenbarligen. Men jag åt väldigt mycket marängsviss och tog upp alla delar själv, vilket låter väldigt töntigt, men att ta någon form av mat själv i en offentlig miljö är inte min bästa grej to say the least. Men jag var sådär femårigt stolt efteråt, så ändå bra känner jag. Sen kom en man med en träskofiol och spelade och berättade historier om skräddare, höns och allt möjligt. Visste ni förresten att Sverige har haft en prins som hette Lennart? Är det bara för mig detta är fantastiskt roligt? Det pratade han också om, alltså. Det var inte bara något jag sa. Det vore lite konstigt kan jag känna.

 

Sen beslutade vi oss för att ta oss därifrån. Vi lånade Elins bil och gjorde vårt bästa för att köra hem till mig. Det gick...inte jättebra. Vi åkte runt östra torn och sen väldigt länge runt mårtens fälad. Fucking skolgator how do they work. Till slut kom jag dock hem, och här är jag nu. Trött och pigg samtidigt. Nöjd med livet i stort.