hopelosthead

När jag gick i femte klass fick jag en uppgift i skolan: Att skriva ett brev till mig själv som 21-åring, alltså till 2015. så att vi redan nu får det ur världen: Ja jag var 11 år 2005, så vi kan vara chockerade över det nu. Och med "vi" menar jag: Plockahontas. Back out now or consider yourself warned. Idag vaknade jag hursomhelst och insåg: Det är 2015! Jag kan läsa mitt brev! Så det gjorde jag. Och alltså...wow. Så nu tänker jag klistra in brevet i hela sin helhet (please do not mock it, despite how mockable it truly is) och sen tänker jag svara på det. Here goes brevet från 11:

 

19.10 2005 Lund

Hej Emma Rävås(om du nu heter det)!

Utanför mitt rum, i köket sitter Agnes och min syster Sara och skriver på Lunarstorm(tror jag). Jag är mer på the swedish rowling fanclub. Där läser jag fanfics och skriver fanfics! Just nu har jag kommit hem från skolan(Mårtenskolan) och tänker på dig, 21. Har du flyttat hemifrån? Just nu är jag rätt osjälvständig, så man undrar ju hur du har det! Du kanske till och med redan har slagit igenom som artist eller författare? Det är mina drömmar nu i alla fall!

Jag hoppas att du inte var en dum tonåring som svor och mobbade. Och jag hoppas att du inte blir en korkad vuxen utan barn i dig.

Har ni fortfarande krig? Eller är ni smartare nu? Eller rättare sagt, har politikerna blivit smartare?

Jag är inne i en rätt asosial period nu. Det är jobbigt. Men jag vet ju inte hur jag ska bli av med det! Det är så frustrerande!

Och sen är jag otrevlig också! Jag har så mycket ilska i mig att det går ut över världen!

Några i min klass(femman) har börjat sminka sig. Men varför skulle man, när man inte kan se sig själv? Varför skulle man bry sig om vad man har på sig? Känns lönt!

Jag håller på att skriva på en trilogi om godis som tar folk till olika platser. I tiden, till andra planeter m.m. Kanske den har kommit ut? Tror inte det.

Jag tänker väldigt mycket. På vad människor är, hur allt kom m.m. Det är intressant. Jag säger som en grekisk filosof som jag inte kan namnet på.

”En sak vet jag och det är att jag inte vet någonting”

Nej, inte vet jag något om dig heller, 21. Jag undrar vad du jobbar med, om du fortfarande skriver låtar och böcker. Hoppas du gör det! Umgås du fortfarande med Ronja? Hon kommer till Lund om 10 dagar! Om 9 dagar ska Sara och Agnes ha fest!

Och jag vet ju ingenting om tekniken om 10 år. Har ni mp3spelare och datorer? Har ni mobiler och filmkameror? Dvd eller x-box?

Imorgon ska jag på Fifh och träna. Vet ännu inte vad det blir. Men det blir nog styrketräning gissar jag. Tränar du mer nu än jag gör nu(så lite jag kan)?

Men nu ska jag gå och lägga mig. Jag älskar att ligga i sängen, när man ska sova. Det är underbart alltså! Love it!

Hejdå från 11, ditt gamla dumma jag.

 

Har ni återhämtat er från vad ni precis läste? Om inte, ta några andetag (det var nog bara jag som behövde det). Nu kommer brevet från 21:

 

17/8 2015

Lund

 

Hej Emma Rävås (klart jag heter så)!

Jag skriver till dig i sensommarsolen på min balkong. Jag tänker mig att du skulle uppskatta den tanken. För ja, 11, jag har flyttat hemifrån. Ganska nyss, men ändå. Jag bor på andra sidan Lund, ungefär. Jag är fortfarande "rätt osjälvständig", som du så taktfullt formulerar det, men jag klarar mig. Jag kan också inflika att jag har på mig en spektakulärt fin klänning när jag sitter här, för ibland tycker jag att man ska få bry sig om vad man har på sig...men jag sminkar mig inte (så ofta), så du behöver inte oroa dig.

 

Du är inte dum alls. Du är väldigt, väldigt smart. Jag skulle faktiskt vilja säga att du är fantastisk. Jag älskar hur dina tankar flyter in i varandra utan någon som helst struktur och att du låter dem göra det. Jag älskar att du är medveten om din egen ilska och redan som 11-åring kan deklarera dina känslor till omvärlden (eller åtminstone dig själv) som om de var fakta. Jag gör fortfarande så. Jag älskar att du inte låter någon annan säga till dig vad du ska tycka eller vem du ska vara. Hur du citerar Sokrates som om ingenting fast du har glömt vad han heter. Jag älskar att du skriver vilken skola du går på, som om jag har glömt det. Jag har inte glömt dig, 11.

 

Men mest av allt älskar jag att du drömmer så stort. Att nästan det första du berättar för mig är vad du drömmer om. Vi har samma drömmar. Jag skriver fortfarande låtar och böcker. Jag kanske tror liiite mindre på mig själv än vad du gör, men jag ska göra något åt det (eller åtminstone försöka). Jag älskar hur du fokuserar på kariär like a pro. När jag blev äldre glömde jag nog bort det. Började tänka på kärlek och sånt mush. Det nämner du inte och det tycker jag är fakking spekakulärt (ja, just det...jag svär ganska mycket, förlåt. Men jag mobbar inte åtminstone!). Jag är genuint imponerad av dig för allt det här, 11. Jag ska bli mer som du. Jag kommer förresten ihåg berättelsen om godis, nu när du säger det. Fast jag har inte kvar den.

 

En sak till innan jag slutar. Du är inte asocial. Du är ensam. Jag vet att du vill kalla det asocial, och att du blir det, men det är ensam du är. Men vet du? Jag är inte ensam längre, 11. Jag har människor omkring mig nu som tycker om mig och som gör att jag upplever saker. Det är det fucking bästa som hänt mig. Och ja, såklart är en av dem Ronja (även om jag inte kallat henne så på många år nu). Och om vi nu ska räkna dagar som kommer hon till Lund om fyra sådana.

 

Jag har inte svarat på alla dina frågor (typ om krig och teknik och sånt, för det tror jag bara att du skrev för att Kerstin sa till dig att undra sådana saker), men jag tror att du hellre hade läst detta ändå. Jag älskar dig, 11. Du är en sorglig liten sak men du är det coolaste jag vet. Och jag tror förresten att det där sista du skrev om är "närhetskänsla." Vad fint att den fick vara med. Jag ska nu sluta skriva till dig (samt mina bloggläsare, för en sån har jag nu) och sitta här en stund till, innan jag ska på fest. För sånt gör jag nu för tiden.

Hejdå från 21, ditt nya dumma jag (ibland åtminstone).

 

Sorry. Det blev långt. Men om någon läste så var det väl kul för den personen eller så.