hopelosthead

Hej ni alla!

Igår när jag skrivit gjorde jag inte så mycket. Bekantade mig med lägenheten, basically. Men sen åkte jag till Marie! Det var länge sen, tyckte vi. Vi åt pastasallad, drack vin och pratade om...saker? Jag vet inte riktigt vad. Fredrik var också med på ett hörn och dissade alla...enligt oss, inte enligt honom.

 

Vi skulle sen åka och bada. Det gick...sådär. Halvvägs dit började det kaosregna och åska. Men vi kom dit, träffade en st Plockahontas och vissa badade. Jag...gjorde inte. För jag är liksom lite smartare än så. Dessutom lika blöt ändå. Vi åkte tillbaka till Marie och där umgicks vi lite mer. Marie och plockahontas var serious business och jag var...inte det, någonsin. Sen slutade de vara det och "skrev" låten i rubriken. Den var lång och vacker och fantastiskt rolig. Sen åkte jag och Plockahontas hit. Han skulle egentligen mest köra mig hem, men ville såklart komma upp och se lääägenheeeten, och det slutade med att han var här i två timmar till eller något. Vi pratade om viktiga saker (är det bara jag eller gör vi ofta det? Det ser åtminstone ut så i bloggen känns det som? Vi är väl bara jävligt viktiga) och det var bra, tror jag. Det lät ju positivt och så, men...jag tror faktiskt det.

 

Idag började jag med att tänka jättemycket (alltså ni är i riskzonen för ett kryptiskt mush, men jag ska se vad jag kan göra åt saken). Jag lyssnade på samma låt om och om igen för att fokusera mina tankar och det funkade faktiskt. Jag har idag även rivit ner ett duschdraperi (första failandet här, wooo!) och fikat med mormor som kom hit. Hon är sötast någonsin om ni undrar. "Jag skulle handla till dig, Emma, men jag hade inte mitt kort med mig!" och man bara jaha okay tack men alltså jag klarar mig här i livet. Söt, som sagt. Nu kom mamma, så jag lämnar er.