hopelosthead

Blue: Det är ju bra att du vet vad du är, tycker jag.

 

Den här rubriken...är ju då ett citat från mormor. Jag hade tänkt ha den rubriken hela dagen. Den känns dock väldigt ironisk med tanke på saker som har pratats om idag. Så. För att förtydliga. jag håller inte med om den.

 

Jag var hursomhelst och julbakade med familj, mormor och senare Cia. Tillsammans lyckades vi åstadkomma mandelmusslor (det enda mandliga som jag tycker om...det lät som ett annat ord när jag sa det...det var roligt tyckte jag), tryfflar (doppade i allt från florsocker till saltlakritsflakes), fudge ("vad blir tre fjärdedelar av fyra bitar?" svårt), cornflakeskakor (mitt initiativ! Jag kan ge förslag ibland! Jag bestämde dessutom att vi skulle ha russin i vilket blev Amazing!) och knäck. Det blev alltså en del gjort. Vi skrattade också såklart åt alla mormors utbristanden och annat vi brukar skratta åt I guess. Det var en fin och julig dag som slutade med lite mashup-lyssnande med bästa syster.

 

Sen åkte jag på konsert med Plockahontas...igen! Jag vet, livet alltså. Denna gång var det körkonsert vi gick på. Det var väldigt körigt och fint och alla var jävligt duktiga. Det älskar jag. Någonstans där hann dock mitt dåligtmående ifatt mig och en viktig diskussion följde. Tack för att du inte låter mig hålla på men ändå finns. Det är fan det bästa jag kan tänka mig. <3

 

När jag kommit hem pratade jag med Hannah jättelänge. Vi pratade bland annat om att man "måste vara kreativ" (i olika skrämmande situationer innehållande trä), otrygghet och botemedel mot det, att vi twittrar lika, att vi saknade folk lika mycket och på samma sätt, saker som verkligen inte är trauman och en massa annat. Nu ska jag fan sova ut så jävla mycket så ni aaanar inte. God natt. Ni är bäst. åtminstone vissa av er. ;)