hopelosthead

Jag är så trött att jag blir rädd för random ord. Som om det är 2009 eller något. Redan vid 20:00 på kvällarna börjar jag gäspa och blinka. Jag vet inte vad mitt problem är. Jag gör ju ingenting som utmattar mig, menar jag. Livet, alltså. Det är i sig inte så bra. Eller mitt liv är väl ok men andra dåliga saker händer. It matters ok. Annars låter jag mina tankar driva omkring. Ofrivilliga dagdrömmar händer och jag har inte energi att stoppa dem. Men det är ok för jag får ju tydligen tänka vaaad jag vill so I win at Life. Säger vi. Mina händer skaver, det är fakking vinter, jag vill sova. Bleh den här dagen alltså.