Vinjett!

Robert: Så sant som det är sagt. Vårt mest catchy ordspråk, också vårt enda ordspråk. (Jag finner någon slags ironi i att du trodde att mina kommentarsvar är citat (det är de inte, så alla vet), och så kommenterar du med ett citat. Oklart vad ironin består i.)
 
Hej ni alla!
Rubriken, kan vi börja med. Det är så crazy Town inleds, och crazy Town är min bästa podcast (förutom "skugga och keps", den podcast jag och Benjamin hade tänkt starta). Men mest kändes den peppig, och jag har ett peppigt liv. Innan hade jag ett deppigt liv, av någon oklar anledning, men sen repade jag med Jane Bond. Första halvan av repet stod jag och såg sur ut och sjöng lite när jag behövde. Men! Sen gjorde vi äntligen klart vår långkörarlåt "Rainbow in your coffee"! Wooohooo! Och sen spelade vi vår äldsta låt (som en annan mupp har skrivit, åtminstone texten, men ändå) baby prinsess, och den blev plötsligt awesome! Bra, ändå. Sen åt jag Dumle och lyssnade på crazy Town, som tidigare nämnt. Podden har verkligen blivit sämre den senaste tiden (året), men det här avsnittet var spektakulärt! Så det är det som har gjort mig glad denna dag. Men alltså shiiit vad mina händer skaver. Förstå mig, Sverige. Det gör ni inte. "No one understaaaands me!" jag är en missförstådd tonåring, yall. Om det nu finns några tonåringar som inte är missförstådda vet inte jag. Eller...det finns tydligen tonåringar som mår bra? Eller typ...har fungerande sociala sammanhang? Science fiction, I say! Jag tror att de ljuger för sig själva, för annars måste jag inse att jag hade en ovanligt ensam tonårstid och det tycker jag är deppigt så jag bestämmer att alla hade det så. Jag avslutar med ett citat som jag hörde alldeles precis nu: "Jag är beredd att dö för hans rätt att köpa plastfigurer." Tack Jesper. God natt allesammans!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0