And the love kickstarts again!

Hej alla människor!
Sofie: Ja det är inte ofta det händer. Men hon var jävligt intressant. Och jag "kan" kanske inte heller promenera i skogen, men jag gick ju med någon.
 
Igår var en bra dag! Eller ja, från att jag bloggade sist åtminstone. Då åkte jag först och uppsatsfikade med Linnea. Det blev både en fancy kaka och varm choklad, vilket lät mycket bättre i teorin än det var i praktiken. Det blev liiite mycket grädde inblandat. Men vi jobbade oss igenom saker mer teoretiskt och det var väl...okay det var ganska hemskt för vår uppsats är inte direkt bra. Eller. Vissa delar är bra och vissa delar är kaos. Men nu var vi ju positiva här!
 
Sen var det nämligen 50-årsfest för pappa! och det var (nästan) enbart positivt! Vi åt god mat, vilken avbröts av Sara the toastmaster och vårt fenomenala quiz om pappa-relaterade grejer. Under maten pratade jag annars mest med Malin (familjekompis som är helt underbar) om en massa djupa grejer. Sen flyttade jag över till Benjamin och vi sjöng falska toner under alla snapsvisor (för vi kan inga och för att de är dåliga) och bestämde oss för att starta en podcast. Kändes ytterst rimligt. Efter det spenderade jag en lång stund i köket med att dricka vatten och prata omväxlande med Benjamin, Johanna kusin, min gudmor och mamma. Det var trevligt, även om jag inte mådde så bra (fysiskt...eller vad man ska säga). När jag väl skärpt mig lite blev det dock mycket dansande! Det är jag för. Jag och pappa dansade och sjöng mycket till låten i rubriken, Little talks, ballroom blits med flera vilket var awesome. Men ännu mer awesome var när Ia satte igång Paris och alla hade allsång och sjöng...mindre vackert. Jag sjöng nog minst vackert av alla, men det tycker jag man får faktiskt. Sen blev det Rammstein (som är roligare att dansa till än man tror), reggie och slutligen Billy, som alla stod i ring och sjöng med i. Väldigt oväntat men fint slut på kvällen.
 
Idag är verkligen en efter-fest-dag. Men nu äter jag lyxchoklad och lyssnar på Lana del rey (som jag verkligen har svängt om, eller vilken preposition man nu ska ha där), så livet är en bra plats verkligen. Jag är bara väldigt trött. Förståligt nog. Så, god natt alla bra människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0