I would put them back in poetry, if I only knew how

Idag spelade jag i en kyrka med Sofia. När jag kom dit visste jag inte vad jag skulle spela ens, men alltså det blev så fint. Vi spelade två av "våra" låtar och två av mina, av vilka en premiärspelades. Jag tror att den godkändes. Andakten var vacker och på riktigt på nåt sätt. Det lästes poesi och det sjöngs till och med en fin psalm. Det är inte varje dag jag gillar en psalm, yall. Så, så nöjd!
 
Sen åkte jag omkring med mamma och mormor och letade möbler. Resultat: Ett soffbord! Win! Köksbordet kan också ha hittats, vi får se hur det blir. Och kanske kanske en bokhylla fast antagligen inte. Vi tittade på färger (yay...) och sen har jag mest varit hemma. Tittat på saker, messat med olika hannor och tänkt på alla låtar jag vill skriva utan att jag vet hur. Allt från hipstrig svensk indiepop till engelsk blues-rock-thing-stuff. Men inget går för jag blokerar mig själv konstant. Så, så trött på detta problem. Trodde att det blivit bättre, men det har det alltså inte. Bleh, jag får se vad jag gör med allt detta. Vet att jag tjatar men behöver co-writers nu. Inte för att jag frågar några, så det är ju mitt fel. Men jag är orimligt rädd för att ta upp folks tid. Orimligt. Det här blev ju deppigt...jag som är glad och allt. Eller...är jag det? Det är ofta oklart här i livet. På det peppiga sättet avslutar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0