Maybe I've always been more comfortable in chaos

Det här inlägget är väl egentligen mest för att upprätthålla rubrik-symetrin. Så, behold: Kryptiskt mush! Wooohooo känn peppen!
 
Jag har kanske aldrig varit så kluven till mitt eget liv. Jag vet inte om jag ska vara jätteledsen eller jätteglad. Ångest och eufori blandas och blir mest rädsla och mod. Denna helt rimliga kombination. Och med "mod" menar jag ingen impulskontroll whatsoever. Jag säger och gör saker jag verkligen inte ska, borde, klarar av. Ibland stannar jag mitt i en mening och undrar vad fan som händer ens. "You realise this is insane, right?" Det måste finnas en logik till allt detta. Alla små saker som håller ihop på något sätt jag inte förstår. Alla gränser jag alltid haft utan att det varit ett problem och som plötsligt slås sönder från alla håll och i alla sammanhang. Och det läskigaste av allt, allt, är detta: Jag kan inte prata om allt längre. Det finns så många frågor jag inte kan svara på längre. Tankar jag inte kan dela. Med någon. It's a new thing. Ändå gör jag det och det är inte bra. Jag ska lära mig. Disciplin, med alla, alltid. Det måste fungera. Så att ni vet kan jag ju lägga till att jag inte har en massa crazy hemligheter helt plötsligt. Det är inte så jag menar. Det är väl mest saker som ingen är intresserad av eller som ingen behöver veta, men som jag gärna vill säga för alltså hej jag gillar att säga saker were yall aware. Men det är nog bra, allt det här. Att kasta sig ut. Att falla. Och att verkligen inte ha en jävla aning om var jag kommer landa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0