the one who's always and never alone

Idag har jag målat kök. Eller...jag har tittat på när mamma målade kök. Det blir fiiint! Mitt, alltså. I lääägenheten. Sen åkte vi till måssby och åt kakbuffé, för sånt gör man på sommaren i den här familjen. Vi lyssnade på märkliga radioprogram, åt många kakor (no shit) och hade bra tider. Och nu är jag hemma. Civil wars-obsessar för vad skulle jag annars göra med livet undrar jag. Låter tid passera. Det är ganska fint, förutom allt som snurrar i mitt huvud. Det ni inte vet är att jag skulle kunna skriva romaner av kryptiskt mush varje dag, men jag gör inte pga ointressant ju. Men kan kan jag. Inte idag, dock. Då får ju finnas gränser, känner jag. Jag kom dock på en sak jag glömde om campingen: Beatris! Det var vår maskot och vi tyckte mycket om henne. Jag och Marie i synnerhet, tror jag. Jag utnämnde henne till andra vackrast på campingen, men Marie blev kränkt så Beatris fick bli trea. Men det sa jag aldrig till henne. Onödigt att kränka maskotar tyckte jag. I övrigt vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om idag. Jo, just det, hur konstig min syster är:
Syster: Jag förstår inte hur så många utanför Skåne inte vet vad en fälad är.
Mamma: Vad är en fälad, då?
Syster: Jag vet inte!
 
...helt rimligt o

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0