hopelosthead

Idag är inte en spännande dag alls. Surprise! Mitt liv är väl generellt inte så spännande. Det kanske är därför jag fyller bloggen med kryptiskt mush. Annars vore den ju helt tom. Men idag blir det inget kryptiskt mush, för jag är inte så mushig idag. (Så kan man inte använda det ordet.) Jag är glad idag. Det är en chill dag i mitt huvud, så att säga. På den har jag läst, ätit (det är definitivt en ät-helg detta) och hittat en podcast som enbart fokuserar på Gilmore Girls. Perfekt eller vad? Ni skulle bli förvånade om ni förstod hur mycket av min personlighet som är Gilmore Girls alltså. Och inte alltid på ett bra sätt. Jag kan liksom höra hur Lorelai Gilmore jag blir när jag flippar ur ibland. På tal om det (typ) har jag haft orimligt svårt att prata svenska idag. Mer än vanligt alltså. Det har eskalerat de senaste veckorna, men nu var det så illa att när jag sa ett svenskt ord gjorde jag nästan en double take för att jag inte kände igen min svenska röst. Jag vet inte riktigt vad det ska betyda. Antagligen ingenting, det brukar vara så. Innan jag slutar vill jag delge er två tankar jag har haft om...tidens gång. Eller något.

 

1: Den här veckan har haft tre söndagar. Det är nog någon slags rekord. Idag, igår och i onsdags var totally söndagar för mig. Jag vet inte vad jag tycker om det.

2: Är det bara jag eller är juni en sån månad som bara...försvinner? Det var likadant förra året. Man bara...vänta, det var en månad här, snart är den slut, jag hänger inte med här. (OBS: Jag pratar bara om månaden i sig. 0 % subtext.)

 

Det var mina tankar om tidens gång. Eh, ja, det var ju ett fancy namn på något som inte är så fancy. Det kanske är tur att jag inte får namnge den här bloggen nu? Det hade blivit så fancy. Nu får jag leva med mitt trettonåriga jag och hennes bloggnamn. Vet ni, jag är osäker på om jag någonsin helt förklarade backstoryn till hopelosthead? Det kanske ni får veta någon gång. På bloggens fölsedag, kanske. Eller så väntar jag något år och tar det på tio-årsdagen! Och ni bara: Vi inte bryyy! Men ni borde bry, tycker jag. Då kan vi ha en stor q & a om bloggen. Eller...q som i att jag ställer frågor till mig själv, för ni kommer inte göra det. Ni har ju förhoppningsvis roligare saker för er. Det borde jag också ha. Vad är det här för ett inlägg ens? Hejdå med er konstiga människor som spenderar er tid med att läsa mina märkliga ord.