I'm the same, I'm the same, I'm trying to change

Idag är inte heller bra. Shocker. Jag är inte ett fan av fenomenet Emma. Känner mig ensam, bitter, konstig osv. Det är jobbiga känslor, som jag skrev igår, för man kan inte göra något åt dem. De är också väldigt bra på att hitta anledningar till att finnas. Jag gör mest ingenting. Det är så fantastiskt nostalgiskt, ingentingandet. Kan inte höra av mig till någon för att 1) vem ens?, 2) jag är för osäker och 3) hatar att svara "inget händer här" på den oundvikliga fråga. Märkligt nog känns det som om jag spelar teater med alla. Märkligt eftersom jag påstår att jag är så ärlig, vilket jag ju dessvärre är. Men med teater menar jag att jag typ...låtsas ha koll på livet. "Jag trodde du tyckte om dig själv." Det kanske jag gör ibland? Antagligen, ja. Men grejen är ju att jag är så fucking beroende av de få sammanhang jag har. Men alla i mina sammanhang har andra sammanhang också. Jag pratar om mina vänner på ett sätt som om jag har många men jag har ju inte det och ibland bara slår det mig. Jag har det väldigt bra i jämförelse med hur saker har varit. Jag har folk som undrar hur jag mår, folk som vill vara med mig. Och jag är jävligt tacksam för det, for the record. Men jag är så långt ifrån säker. Så långt ifrån casual. Jag är fortfarande övertygad om att allt kommer gå åt helvete at one Point or Another. Skulle vilja att det fanns trygghet. Någon att klamra sig fast vid. Det finns ingen trygghet. Inga ord som på riktigt fastnar. Det finns ingen spontanitet, inget mod, inga äventyr. Jag kan inte. Det här hänger ju inte ihop inser jag nu men ni får väl fucking leva med det I guess. Jag ska skärpa mig nu. Om jag fick en krona för varje gång jag sa så vore jag rik. Tänker att bara jag säger att jag ska skärpa mig förstår ni att jag inte är någon ångest-junkie. Men det kanske jag är? Om jag inte är det, varför kan jag inte bara må bra i mer än fem minuter då? Jag förstår inte. Men ja jag får väl sitta här. plocka tappade hårstrån lite överallt. Det här att mitt hår symboliserar mitt liv är fan sant. Nu får jag nog sluta skriva ord. Förlåt osv.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Har du glömt att vattna Bilbos blommor?

2015-06-28 @ 13:22:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0