hopelosthead

Hej alla folk!

Innan jag börjar blogga om min extremt långa och händelserika helg ska jag be om ursäkt till Robert, för att min rubrik inte blev den jag hade lovat. Det blev den här istället, courtesy of Samuel (en mupp jag kommer till senare i detta inlägg).

 

Inlägget, och därmed helgen, började med att jag åkte till Nässjö! Bästa staden. Not really, men jag tycker det ändå. Jag kom fram och möttes av Alexzandra, eller "de" som någon på tåget sa. Vi vet inte varför hon heter "de", men så kan det va. Vi träffade hennes roomies, vid namn Lollo och Tina, och vi köpte pizza, Dumle och cola för samtliga saker behövde vi i livet. Vi åkte till deras (jättestora!) lägenhet och åt sagda pizza. Citat om pizzan:

Jag: Jag har 0 % utbildning och 0 % jobb.

Alexzandra: Men du har pizza. Man får ju prioritera.

 

Alexzandra: Vi (hon och roomiesarna) har eskalerat i onyttighet.

Jag: Jag ser det.

(hade varit elakt om jag sett.)

 

Vi pratade om sörängstöntar och annat löst folk, innan någon ansåg att vi skulle titta på en film. Jag slumpvalde tre filmer ur deras hylla och av dessa blev det män som hatar kvinnor. "Jag måste ha hånglat hela tiden sist jag såg den här filmen, för jag kommer inte ihåg att den hade en handling!", konstaterade jag, för att sedan klaga på att handlingen var sämst hela tiden. Men det var den! Filmen var väl ok men handlingen är ju bara...va? Det var hursomhelst en fin kväll och Alexzandra är bäst men det är ju fakta.

 

Igår när jag vaknade (var det igår? Wow.) snöade det. Kaos. Så med snö i hela håret vandrade jag till stationen och åkte till Jönköping. Där skulle jag på us syds årsmöte! Varför utropstecknar jag? För att jag slutade i styrelsen och som vice ordförande, that's why! Woooohoooo! Förlåt, jag ska vara rättvis. Det har varit ganska bra också i sina stunder. Men det är inte min grej, helt enkelt. Anyhow...mötet gick smidigt, mycket tack vare ovan nämnda Samuel, som var ordförande och faktiskt kunde sina grejer. Jag var ovanligt bitchig, men fick träffa Elin (!) så allt var ändå trevligt. Och nu är jag klar med det här. Jag blir glad ändå. Jag fikade sen på espresso house med Samuel och Josefin (mötessekreteraren) och pratade om us utmaningar och annat djupt. Jag hade bra ideer och allt. "Om jag hade fått jobba med det här hade jag varit kvar!" utbrasst jag, för att sen inse att...nä kanske inte. Men vem vet? Sen åkte jag hem och hann skriva klart en låt som har tagit tre år att skriva. Snarare började jag med den för tre år sen och tog upp den nu igen. Men den blev bra (tror jag)! När jag kom hem hann jag prata med Hannah, göra sönder min telefon på något jävla sätt och äta mat innan jag åkte igen.

 

Jag, mamma och Cia skulle nemligen se Thåström. Som är helt fantastisk. Framför allt har han fantastiska musiker. hans trummis...alltså whaaaat helt fantastiskt. Måste ha mer trummor i min musik. Vill också framhålla att pianoslingan i "främling överallt" är genial. Annars var min favorit "nere på maskinisten" i en väldigt intensiv och spoken Word-aktig version. Så där stod jag och lyssnade, sjöng med och drack surt vin ur plastglas, när jag plötsligt inte kunde stå längre. Helt oförklarligt fick jag någon slags svimningsatack och ramlade ihop. Det blev väldigt dramatiskt, men jag mådde bra efter typ fem minuter så det var ingen fara med mig. Sjukt märklig upplevelse. Men bra konsert!

 

Idag repade Jane Bone jättemycket och det gick svinbra. Jag förstod mer av hur låtarna ska sjungas och vi spelade den nya låten som jag och mamma har skrivit! Peppen! Så många bra grejer vi håller på med, ni anar inte. Nu äter jag godis och lyssnar på Marina and the Diamonds, för hon är ett geni så alla vet. Nu är jag klar med helgen, yay god natt!