I'll be free and I'll be fine, but maybe not tonight

Idag vaknade jag 04:00 av ren besvikelse. Sakerna man kan vakna av, ändå. Jag lyckades dock somna om och vaknade igen till fenomenet kvällskänsla på morgonen. Det var verkligen ingen bra förmiddag. Att plugga gick inte alls (this is a problem) och knappt att tänka heller.
 
Lösning: Agnes, naturligtvis. Vi gick till stan och fikade, och blev dränkta i crazy-regn dessutom. Som man ibland blir. Hon är bra, lilla Agnes, för hon låter mig hållas. När det är bra för mig, that is. Annars cutar hon ingen slack. kan vi uppskatta att Ingmar kan säga ordet cutar? För det kan han! What. Anyhow...kvällen har spenderats med tre saker jag tycker om: Öppen kommunikation, choklad och Florence. Samt väldigt märkliga samtal med Syster och pappa om knark-Herman och saker pappa inte förstår sig på. Det var många. Till exempel våldtäkter. Det förstod han inte alls. Konstigt va? En annan grej var att jag och Syster skrev om "l.o.v.e" (jazzlåt) till "l.o.c.k", om att låsa in folk. Det var rimligt kände vi. Det blev en ganska bra dag. Det trodde jag verkligen inte, men det blev det. Det kommer att ordna sig, yall. Eller nä. Antagligen inte. Antagligen kommer det byggas på med jättemycket kryptiskt mush. Det kommer hända. Men det kommer vara väldigt värt det. (För mig. Ni kommer bara behöva läsa mush. Moha.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0