hopelosthead

Hej ni!

Här sitter jag och försöker skriva tyst så att inte Plockahontas vaknar. Ni kanske tycker att jag borde väcka honom så här dags, men han sover äntligen djupt och det känner jag att han ska få göra. Så jag bloggar istället för det är ju på tiden.

 

I fredags firade Marie fölsedag! Hon bjöd några bra människor (till exempel mig) på mat, champagne och fin stämning. Under middagen handlade samtalen mest om badankor och flodhästar, vilket jag fann ytterst rimligt. De är underrepresenterade i samtal ju! Sen förflyttade vi oss till sofforna och rubriken sades en del. Det var Fredrik och Jörgen (fast sen alla) som ville anklaga mig för allt som inte gick bra. Jag tog lagom mycket offence. Fin musik spelades och världen var en fin plats.

 

Men det blev inte en särskilt bra natt. Mer av en Wake up call-natt och en likadan dag igår. Jag mådde väldigt dåligt, men folk var söta. Först pratade jag med Hannah om olika sorters intelligens och färger (jag vill allltiiiid prata om färger ok) och sen med Linus och Onna där vi skrev om låten "Hanna" till att handla om popcorn, gjorde märkliga deals som kan ha innefattat tsatsiki, läste för mycket mellan raderna och försökte vara peppiga. Till slut skärpte sig mitt humör och då kom plockahontas hit, och här är vi nu. Jag undrar om han någonsin kommer att vakna av sig själv. Det får vi aldrig veta. (Kul sen när han läser detta. Då...vet vi, kom jag på.) Så, det är vad som har hänt i Emmalivet. Hej november förresten! Undrar hur du blir. Ingen vet. Hejdå.