Fuck freedom!

Idag skulle jag skriva på min hemtenta. Jag skulle bli klar med analysen, var det änkt. Blev jag det? ...Näääeee. Jag skrev åtminstone ungefär 1000 ord, så det var ju åtminstone något!
 
Men jag tröttnade på skrivandet och träffade Karl istället. Vi gick till ett socialistiskt bok-caffé i en källarlokal och kände oss lagom alternativa. Jag chockade mig själv och beställde te. Vem är jag ens jag vet faktiskt inte. När vi satt där började vi konversera med ett holländskt par, vilket var mycket trevligt. Vi pratade om katter, pianospelande, latin och mycket annat.
 
Efter att ha lämnat cafféet satt vi på en trägrej och pratade om mina relationsdraman tills vi mötte upp mamma. Karl skulle nämligen med och repa med Jane Bond, för det tyckte vi var rimligt. Där spelade vi "not bitter in the slightest" för sista gången (eftersom jag nu vet ungefär hur den ska arras), call me och roots. Med andra ord blev det ett baktaktsrep. Karl hängde med på olika instrument och lärde sig alla låtar på ungefär en sekund. Ibland lät det till och med bra om oss. Sen köpte jag asian express-mat (yaaay), pluggade lite mer och här är jag nu. Jag känner sömnen falla över mig, men idag har varit bra. imorgon...lär inte bli det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0