hopelosthead

(Det här inlägget är inte särskilt viktigt. Det skrivs lite för framtida rubriksymetri och lite för att jag vill. Men det spelar ingen roll egentligen.)

 

Sak jag verkligen inte saknat sen jag flyttade: Att åka buss genom östra torn varje dag. Åka förbi din hållplats. Samma film i huvudet. Hur du går på, av någon sjuk anledning påkallar min uppmärksamhet. Vi pratar. Vad har hänt sen sist, var är vi i livet, ja vad konstigt det blev då för längesen. Jag skrattar åt hur jag var. Du är lugnare, mer harmonisk, primary color. Du går av tidigare än jag och vi säger hejdå. inga planer på att ses eller så, men bara lugn. Varje gång spelas den där filmen upp. Så jag kan ju inte säga att jag saknar att behöva åka där varje jävla dag.

 

Jag vet inte varför det är så. Du är oviktig. Genuint. Så pass att låten i rubriken antagligen inte får vara med på mitt album (det är sorgligt men ja). Jag såg dig i somras och märkte det knappt för att det betydde så lite. Så vaaaarfööör spelas den där filmen upp? Jag menar jag fick closure och allt sånt. Ett sista citat som blivit legendariskt bland mina vänner. Ett bevis på att du var fucked up på riktigt. Det räckte. Jag tyckte och tycker det. Så kan du låta mig vara även när jag åker buss? Snälla? Jag har nog med fakking spöken som det är, don't you know. (För det behövde jag ju börja tänka på nu också jaaa. Emma varför vill du dig själv illa. Du har ju mått jättebra hallå? Det är väl antagligen därför. men jag ska fortsätta må bra bestämmer jag nu!)