and that's how it works, that's how you get the girl

Haaaiii!
Agnes: Någon gång ska jag skriva ett inlägg om att vattna blommor och äta oliver. Jag åt faktiskt en i somras av misstag. Hemsk upplevelse då oliver kan vara min värsta mat av exakt allt. (Blev nu jättesugen på att skriva för hand. oliv!)
Annoushka: Vi borde ses snart så jag kan blogga om det! ;) starka känslor som alltid!
Marie: Jaaa såklart!
Robert: Litterära stil? Det vet jag inte om jag har någon. Men tack hursomhelst.
Plockahontas: Du är medveten om att du inte blir jätteanonym när du skriver din mail i kommentarsformuläret så att jag kan se den...right? Annars hade du lyckats, för jag hade ingen aaaning om vem det var när jag bara läste kommentaren. Pris för flest adjektiv också. :)
Mamma: Självklart får du komma på festen!
Paulina: What? Det visste jag inte! Välkommen till hopelosthead-världen! Här finns...ord! ;)
 
Så! Idag. Vad kan jag säga för litterärt om den? Vad har jag för perspektiv på saken? Eh. Inga alls. Jag började den med en "kall" dröm (som jag beskrev den i sms sen), så jag mådde inte bra alls när dagen inleddes. Men! Vi har grammatik nu och alltså shiiit vad jag lär mig grejer! Idag lärde vi oss hur man plockar isär ord och förstår dem. Det är konst, på riktigaste riktighet! Jag, Rasmus och Saga blev helt lyckliga över hur vackra orden blev. Catchfrases som "don't mess with Köpenhamn!", "tänk på Tonks!" och annat catchy uttalades och vi hade bra tider. När jag skulle åka hem lyckades jag dessutom gå vilse, men sen förstå hur jag skulle hitta rätt, för jag börjar nästan få en fucking helhetsbild av den här vägen förstår ni hur coolt det är? Well you should!
 
Sen har jag handlat med pappa, som också räddade min dator från crazy shit som låg i den tydligen. Han mår bra nu! Datorn alltså. Pappa också antar jag, ingen vet. Det är det som har hänt idag. Hej oktober jag vet inte vad jag tycker om dig än. Månader, alltså. Intense stuff. Eh...ja...hejdå I guess. Nej just det! Rubriken är inte bara en Swift-låt, utan också numera en ryan adams-låt, eftersom han tydligen har coverat hela hennes senaste skiva (sista skrev jag först...I hope not). Allt annat var dåligt, men just den här låten hade den snyggaste produktionen någonsin. Those drums...goddamn. Nu hejdå på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0