hopelosthead

Blue: Ja, men livet är ganska klibbish ibland. Speciellt om man inte är balkongmänniska, tänker jag mig.

 

Dagens rubrik kommer från min nya låt, för att jag älskar att sjunga den raden. Sofia undrade hur jag tänkte för att sjunga den, men det gjorde jag inte. Jag är emot tänkande, sa jag till henne.

 

Idag lyckades jag försova mig. Jag missade föreläsningen, men det är ok, för jag behövde nog sova ikapp lite. Men jag tog mig till skolan efter lektioner (vilket förvirrade Saga och Rasmus ganska kapitalt) för att äta lunch med Inge. Vi gick till en indisk vegetarisk restaurang (alla som känner mig be like: Hur hände det ens? I be like: Nya upplevelser for the win!) och åt mycket spännande mat, bland annat en myyycket god soppa. Vi pratade om matlagning, språk, min blogg med tillhörande personer och en massa annat. Hon lyckades med paradoxen att prata om felaktig ordföljd med felaktig ordföljd samt bevisa hur mycket stalker hon är. I approve of this, för jag är lika mycket stalker (antagligen mer). Vi gick till ett annat ställe, drack te/cola (i ett jättefint glas...not that yall cared) och pratade en massa om färger. Jag kan vara lite besatt av färger om ni inte har märkt det. Holy shit är det storm eller håller någon av mina grannar på med något ytterst märkligt? Jag hoppas på storm. Jag är lite besatt av storm också. Och om ni inte märker det har jag inget mer att berätta om gällande denna dag. Den är bra ändå. Jag ska nu avsluta det här inlägget.