En date som inte är en date

Vissa tycker att det räcker att se Annika Norlin en gång per vecka. Till dem säger jag: Fuck you! Så jag såg henne en gång till, denna gång med Plockahontas. också denna gång med orkester. Låtvalen var oväntade och hon spelade bland annat my best friend, som definitivt var en Anthem för mig som femton-åring. Stort moment: Ja. Hon gästades av en annan fantastisk tjej som jag inte minns namnet på och de gjorde I forgot about songs tillsammans. Orkestermänniskorna var spektakulära, så som såna i regel är, vilket var extra fint eftersom plockahontas ju är en sån där klassisk person egentligen. Då blev det ju att jag tänkte mer på sånt. Eller försökte. Han köpte dessutom paus-vin åt mig, för det var tydligen av allra största vikt att jag skulle dricka vin. Vilket jag håller helt med om, faktiskt. Bästa kvällen på länge. Eller nä för det här året bara levererar kvällar jämt ju, men det känns ändå som den bästa på länge. Rubriken kommer från en sms-konversation och blev en stående grej under kvällen. Men nu måste jag sova tror jag eller åtminstone bli varm för den här lägenheten är kall som satan. God natt bästa ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0