hopelosthead

Idag var jag i skolan orimligt tidigt och orimligt länge. Vi hade "laboration" (vad nu det skulle vara bra för egentligen) och jag pratade om choklad med Inge (världens sötaste holländska som går i min klass). Det är viktigt med choklad. Hon kom fram senare under dagen och undrade om jag hade köpt choklad. Söta.

 

Sen hade jag håltimme (nostalgiskt enough) som jag spenderade med några klassisar vid namn madeleine, Laura och Fanny. Vi åt lunch, letade förjäves efter glass, satt på golv, pratade om mat och räknade sifferalfabet. Jag konstaterade att jag är into folk med höga nummer. De sista tre människorna jag varit intresserad av: 95, 86, 139 (eller 115, beroende på hur man ser det...orimligt högt oavsett). Dessförinnan var det i och för sig 46. Det kan jag inte förklara. Men som Laura sa: "Det är ju ändå högre än dig." True that.

 

Vi hade en till mush-föreläsning om etymologi och sånt, och sen åkte jag hem. Här har jag gjort sånt jag brukar göra hemma, samt pratat med Plockahontas när han åkte till Småland. Jag konstaterade då att jag ville bo precis på gränsen mellan skåne och Småland. På motorvägen. Det tyckte jag var jätterimligt. Vi pratade också om hur hemskt 2011 var, språkbyten, hur orimligt sammankopplade våra liv har varit och annat jag inte minns. Alltså jag måste sova nu you guys. God natt och ses antagligen på söndag eller när det blir.