Det svåraste jag gör, att inte ständigt tjata om hur du är viktigast nu

Rubriken är det sannaste jag hört på mycket länge. Tack, Onna, för att du kan formulera vad jag också tänker hela hela tiden.

 

Den här lägenheten är kall. Den är ofta det. Folk säger jämt att det är varmt här men jag tycker jag fryser jämt. Kall betyder otrygg. Otrygg betyder ensam. Och jag vill väldigt väldigt gärna ha en famn. En jag kan krypa in i och få finnas. Jag vill ha trygghet utan att undermedvetet vara livrädd. Utan illamåendet i att vara för nära och behovet att backa undan. Utan rädslan för att just undanbackandet ska resultera i mer än illamående. Jag vill ha en famn som inte gör ont alls men jag vet inte om det finns. Eller. Bevisligen finns det. Then again. Det krävdes bara fel namn på rätt plats imorse för att jag skulle falla halvt i bitar. Och det är värt det, jag är helt säker på det, men…det är kallt ändå. Everyone’s falling in love and I just wanna be held. Osv. Vill kura ihop mig intill, med en hand I mitt hår och berätta saker. Vad som helst. Och lyssna på saker. Vad som helst. Utan syfte att det ska bli något annat. Utan att behöva hålla koll på timmarna. Vill somna så. Trygg. Vakna så. Jag tror inte att det någonsin kommer att hända men bara faktumet att jag vill det, mer än någonting annat, gör allt så fucking jävla värt det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0