hopelosthead

Hej ni bra människosaker!

Vad ni har fått vänta på mig nu alltså. Inte för att jag tror att ni har väntat jättemycket, men ändå. I mitt liv har inte jättemycket hänt, förutom igårkväll. Då var jag på konsert med pappa! Industri-konsert, till och med. Jag kände mig…jätterimlig i det sammanhanget. Verkligen.

Det första bandet vi såg var Janosch Moldau. Jag vet inte riktigt varför. Det var alltså inte för honom vi var där, men det var en liten söt synthpojke som gjorde roliga scream-ljud och spelade väldigt stämningsfull musik. Jag tyckte om honom, ändå. Men! Nästa förband, som jag alltså inte heller hört talas om, var the red paintings. Och alltså. Holy shit! De var helt orimligt duktiga! En fantastisk fiolflicka, en trummis som inte var av denna världen, bittra texter om lite allt möjligt (samhället och kaniner och sånt), en söt sångare och en underbar mad world-cover. Wow.

Huvudbandet, die krupps, var…inte lika amazing. Jag blev lite besviken, faktiskt. Men det var nog mig det var fel på, har jag en känsla av, för de gjorde inget fel. Det var nog bara jag som inte var deras target audience. Men det var en kul kväll! Jag och pappa åt polly och kände oss punkiga (makes sense) och hade bra liv. Det är alltså detta som har hänt. Nu ska jag försöka få ihop något slags kryptiskt mush. Fast fint, är mitt mål. Det blir jobbigt. Jag lämnar er med detta så länge.