I'm not arrogant, i'm just right
Vilken bra kväll det blev igår. Jag och Christopher lagade mat och pratade. Och när jag säger vi så menar jag att han lagade mat och jag pratade. Alltså vad jag pratade! Jag berättade en miljon händelser ur mitt ointressanta liv och han lyssnade för han är bäst. Senare på kvällen spelade jag en gammal låt jag skrivit, som jag inte var nöjd med, för att eventuellt ha den som b-side. Det var tydligen det bästa jag skrivit? Ok. Rimligt. Så jag spelade lite andra låtar och alltså jag vill genast göra mitt andra album. Det första är inte ens klart. This is a problem. Vi gick och la oss och jag förhindrade hans väldigt välbehövliga sömn genom att bli helt känslosam. Jag grät glädjetårar, this is real. Visste inte att sånt fanns på riktigt men ok. Det kändes liksom som om allt var möjligt. Somehow.
Men nu är han och jobbar, den stackars saken, och jag sitter mest här. Tiden tickar sakta iväg. Men ikväll blir det valborg eller ja det är väl valborg nu också I guess...men ändå. Vi ses imorgon, förutom att jag nog ska skriva ett annat inlägg!
#Kändisemma
Men hej ni små underbara fanskap!
Här kommer en speedad rapport om mitt lilla liv. Igårkväll blev mycket bra och jag spenderade den med min familj. Jag, pappa, Syster och Benjamin åkte på en handling- och bolagande-trip, så nu är jag redo för helgen. Vi hann också med lite cranberries och kill Hannah-singalong, för det måste man när man kör bil.
Vi kom hem och tittade på något konstigt program och åt sallad. Sen skulle vi blanda Systers drink inför valborg (de ska ha en supersatsig drinktävling) och vi betedde oss som om vi hade druckit minst tre var. Det hade vi inte obs. Vi kokade sockerlag och försökte lära Syster dialekter (jag och Benjamin alltså). Hon är det roligaste jag vet, ändå. Men hon kan iiiingaaa dialekter. Det blev en enda röra och till slut blev det kaos med hela pratet. Har inte skrattat så mycket på hur länge som helst. Vi hittade dessutom ett gammalt barnprogram, eller en saga eller vad man ska säga, som vi (jag?) älskade som barn. Jag, mamma och pappa var lyriska. Syster var mer skeptisk.
Idag är den viktigaste händelsen (hittills då) ett långt samtal med Onna. Vi analyserade emogis och då i synnerhet lampor, eluttag och kylskåp. också orimligt mycket skratt. Sen diskuterade vi varför Onna vill bli pappa och inte mamma, vilka saker jag kan sälja när jag blir känd och varför det är så hälsosamt att skrika. Hon är fan Amazing, den där. På tal om Amazing så är Christopher här nu, och vi ska ha helg. Typ åtminstone. Snart ska vi äta middag, och det är bra för jag är hungrig som en åsna.
Men jag glömde rubriken! Benjamin kallade mig "kändisemma" hela kvällen igår. "Jag får packa upp kändisemmas varor och ställa in dem i hennes kylskåp!" "Jag får blanda drinkar med kändisemma!" osv osv. Han är ändå väldigt bra. Med de orden är det slut!
I wanna be the only one for miles and miles, except for maybe you and your simple smile
Så i tisdags när jag skulle iväg så åkte jag inte iväg alls. Bra mening där. Istället pratade jag med Christopher, och det lät ungefär så här (vi pratar om att folk kommer ihåg mig men jag kommer inte ihåg dem):
Jag: This happens to me all the time. But I guess they've never met anyone like me. (Syftar på blind här)
C: But there's no one like you! Sweet, sexy, talkative, funny, strange, Amazing...
jag: ...what?
C: Just showering you with compliments, like you deserve.
...Detta är mitt liv, you guys. Är ni avundsjuka? Jag är fan avundsjuk på mig själv.
Det är jag också för att igår såg jag dixie chicks! Ja men jag vet. Fucking insane. Jag och mamma började med att äta pasta i stan och så fort vi satt oss ringde Syster. "Är du i stan och vill äta?" Hon visste inte att vi var på väg på konsert, så odsen att mamma skulle vara i stan var ju ganska små. Så hon (Syster) joinade och vi åt märklig pasta och pratade om livet. Eller...jag vet inte vad vi pratade om. Sen tågade jag och mamma till Malmö och hann ta ett snabbt glas vin innan det började. Det var ju en del av upplevelsen, tyckte vi. Förbandet var väl ok, men lite mjäkiga. men dock country!
Och sen. Dixie chicks. Woooowwww. Sjöng med för glatta livet och var lycklig som fan. Alla sjöng glatt med i en sång om mord. Mammas favoritlåt spelades oc hvi hade ett moment. Sen spelade de cowboy take me away och jag började nästan gråta. Lubbock or leave it var fantastisk och travelin Soldier och...så mycket Bluegrass! natalie Maines är en drottning och vad jävla vackert det var. Herregud. Kan inte ens tänka på det.
Idag har väl inget hänt. Förutom att jag fick veta att jag ska vara med i ännu mer radio. För det är sånt som händer i mitt liv tydligen. Det var allt för idag!
Föddes du som en douchebag?
Idag var jag med i radio! Sådär som man tydligen är ibland. Jag var med i p3 din gata och pratade om blindhet med två svintrevliga programledare. Rubriken sades av mig, jag rättade programledaren när han uttalade "bebe rexha" fel och bekände min kärlek till henne (inte programledaren alltså), jag avannonserade låtar (på deras begäran) och pratade om färger, speglar (-har du speglar hemma? -jag tror det...) och min låt om glass. och såklart om blindsaker som vanliga frågor, sociala medier och utseendefixering. Det var magiskt! älskar att prata i radio och skulle vilja göra det varje dag. Men vad trött jag är nu! Jag och mormor (som var där) tågade hem, åt pizzabitar och var peppade. Livet är bra! Och jag kan använda min ugn igen, för elektrikern var här innan idag. Jag kan äta mat igen wooohooo! Men nu ska jag snart på mer grejer (hur?), så hejdå!
There's a drumming noise inside my head it starts when you're around
Alltså. Alltså! Vilken helg jag har haft. Varför, kanske ni undrar? Det har spelats in trummor! Till mitt album! I lördags kväll träffade vi vår trummis för första gången. Eller jag har träffat henne en gång lite snabbt, but still. Och alltså. Drottning! Hon är svintrevlig och duktig och driven och magisk på alla sätt. Wow. Bara det att vi spelade in fram till två på natten. Like who does that? Min skiva har rocktrummor och "enkla" trummor och en massa symbaler. "Symbaler & annat" är mitt förslag till namn. (Just kidding skivan är döpt.) Amanda (trummisen alltså) kallade *nästan* Christopher för "jävla gubbe" och vi kom fram till att jag skulle bli mördad av min granne när jag är 27. Underbara saker hände helt enkelt!
Igår vaknade jag och Christopher ytterst motvilligt. Vi kom ju inte hem förrän tre som sagt. Vi stapplade upp, köpte frukost och sånt innan inspelningarna tog vid igen. Ett litet inspelningskollage: Söndriga tamburiner, delikatobollar, shufflande, instruktioner som "en trollhäst...", livet enligt Rosa-bonding, emotionella reaktioner på texter och otaliga bevis för att jag måste anställas som Christophers livscoach. Kan knappt beskriva hur bra detta är, you guys. Jag och Christopher firade med max (och kyla!) och sen föll jag i dvala pretty much immediately. Förutom att jag pratade i telefon med...Christopher. Yeah. Vi hade tydligen inte pratat klart.
Idag har jag lämnat in en skoluppgift och sen har int emycket hänt. Har städat upp lite här (lite, OBS) och ja, detta är en tom dag. Kan avsluta med att jag älskar mitt badrumsskåp och min säng. Och min lägenhet. Hejdå.
En sextonåring är alltid en sextonåring...tills den slutar vara det
Shass: Det är ju en självklarhet! inte likören, alltså. Det är inte en självklarhet alls.
Kort efter förra inlägget kom Christopher hit, som jag sa, och det var bra för honom hade jag saknat. (What else is new liksom.) Vi tänkte sova ganska omgående, men sen var det för tråkigt, så vi pratade istället om allt möjligt. Till exempel ungerska släktingar, tv-spel och en massa skit som jag pratade om. Jag kommer inte ihåg vad jag pratade om alls för jag tänkte mest högt. Which is great för det har jag saknat att kunna göra.
Igår vaknade jag orimligt pigg (skulle behöva de där endorfinerna på vardagarna), och efter ett tag lämnades jag ensam. I typ fem minuter för sen avlöste besökarna varandra. Alltså mamma, elektrikern (mer om det senare) och mormor. den sistnämnda hjälpte mig städa, och gav mig en födelsedagspresent i mycket förskott: Balkongstolar! Bästa. Vi invigde dem med fika, trots kyla, och det var mycket trevligt.
Sen åkte jag till Osby! På vägen samåkte jag med en märklig men helt underbar kvinna. Hon kallade mig "tant", och följande dialog hände:
Hon: Tror du på gud?
Jag: Nä, men jag tror att allt är en bok.
Hon: Jaha! Så här är kapitlet i boken: Två söta tjejer satt i en taxi, med Lunds snyggaste chaufför. han har bara lite skägg, perfekt. (*vänder sig mot honom*) är du singel? (Han: Nej.) Dessvärre var han inte singel, så ingen av tjejerna kunde få honom.
Hon var över 80, alltså. Fucking drottning. Hon var på väg mot en flyktingförläggning, så jag gav pengar till henne. Det var en ny upplevelse för mig.
Sen kom jag fram till Robert. Vi åt middag och hade engagerade diskussioner om årskursbesök, att ha hand om pengar, svenskar som har engelska namn, saker som skrämde oss som barn och min favoritgrej, personlighetsfärger. Rubriken hände och jag pratade mycket om att saker pågår. För "pågå" är mitt favoritverb ok. Mycket trevlig kväll som vanligt! När jag kom hem fick jag först ogrundad töntpanik, men sen pratade jag med Christopher till typ tre på natten. Det var mycket bra och framför allt ganska produktivt.
Idag är det mest spännande som hänt att min elektriker (svårt ord) är korkad. Min jordfelsbrytare funkar tydligen så bra att jag inte kan använda min ugn. Alls. Mamma hjälpte mig få igång strömmen och sen körde vi och köpte mat till mig. "Men jag som redan har ätit!" sa hon. "Då måste jag ju köpa godis istället!" Stackars mamma. Det är inte lätt. Nä,nu ska jag ta en powernap för kvällen kommer bli Amazing. Och väldigt jobbig samtidigt om jag känner mig själv rätt.
Everything happens so much
rubriken kan ju vara de sannaste orden ever. Det är tydligen en robot som har tweetat det? sjukaste. Men det är inte lika viktigt som detta: Jag är hemma igen! De är klaaaraaaa! De skulle varit det igår, men det var de inte. Fast de glömde säga det. Så här kom jag med mina grejer och så var inget klart. jag och mamma var...arga, kan man säga. (Min granne knackar i väggen. varför gör han det? Creepy.) Så nu är jag här. I själva livet har ytterst, ytterst lite hänt. Igår projektade jag lite med Sofia och sjöng understämmor. Sen hände inget som sagt. Jag överdoserar på läsk. Och väntar på Christopher. Som sakta, sakta är på väg! That's just what he does. Förstår inte denna livsstil. Och då är jag ändå tydligen väldigt långsam, enligt mamma. Rimlig dialog mellan oss, btw:
Mamma: Jag multitaskar så mycket att jag inte har en aning om vad jag gör! Igår var jag på två möten samtidigt!
jag: Gick det bra?
Mamma: Nä.
Jag: Då kanske det inte var så hållbart?
mamma: nej...
Så det hände. Yay. Jag är trött jag vill sova varför måste han jobba så sent? Och typ äta middag och ha 28000 andra jobb? Det inkräktar på min sömn! (OBS I'm kidding honey this is not serious. Ska nu sluta ursäkta mig i parenteser that was nostalgic usch.) Eh, ja. hejdå.
Sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer monet
Jag ber högaktningsfullt om ursäkt för bloggtystnaden. Nu ska jag meddela er vad som har pågått under de senaste dagarna. Som att i lördags träffade jag Linus! Vi började med att prata om moln. Jättemycket. Om huruvida regnmoln kunda vara ferska, hur långt de kan flytta sig osv osv. "Jag hatar moln!" ropade han till slut. Vi förfestade i lägenheten (som snart är klaaaar!), tills jag utropade att "nu måste vi gå, annars blir vi nyktra!"
Så vi gick till viva och åt middag, och sen åkte vi in till stan för att "bara". Där drack vi saker som vattenmeloncider och olika cola-drinkar, och pratade om allt möjligt. Till exempel var olika gränser går, att jag ska dissa mina ex musikaliskt ("du sjunger argt om mig och jag är inte ens ditt ex!"), märkliga minnen jag kom på och en massa seriösa känslor, framför allt i Linus liv. Jag fick en miljon anfall av hicka och sjöng glatt till musiken (bad romance var vår favorit). Mycket bra kväll! På natten när vi var hemma ringde jag Christopher och var osammanhängande, medan Linus åt jordgubbar. Yaay after party.
Söndagen började med att jag sa "somnade vi igen?" Jag hade visst drömt att vi hade vaknat redan. Mina drömmar var extremt tydliga och märkliga och hemsökte mig hela dagen. Vi orkade inte gå upp, men vi hade Pringles och sockerdricka så vi var ganska nöjda ändå. Vi hade "icke-samtal" tills han åkte hem, och då kom rubriken fram. i truly wish I could explain. Har inte skrattat så mycket på länge.
Sen åkte jag till Lomma med mamma, för att hjälpa Wicky packa ihop sitt liv. Hon ska ju flytta och allt. Så vi packade böcker och porslin och allt vad det var, lyssnade på blues och pratade om livet, mest saker i mitt liv som Wicky fått reda på. Hon var mycket intresserad och hade många (mindre) goda råd. Vi avslutade packningen med en espresso house-fika och pratade då om lite mer jobbiga saker. På kvällen åt jag och mamma sallad, drack vin och smidde onda planer för framtiden. Åtminstone juni. Samma sak.
Igår var jag ganska ledsen stora delar av dagen. Jag är ganska säker på att något hände, men kan nu inte för mitt liv komma på vad det kan ha varit. på kvällen träffade jag åtminstone mammas bokklubb. Vi pratade lite om boken de läst (som jag hade valt), och sen pratade jag med Christopher om varför vi inte pratar om böcker. Vi kom fram till att det är för att vi har noll gemensamt i böcker. Han gillar klassiker. livskris here we come. Faktiskt sant, för jag mådde väldigt dåligt när jag somnade och också när jag vaknade idag. Fy fan. Men dagen fixade sig idag. Jag hade responsmöte med Jasmine och bondade om Anna Ternheim och bläckfiskar. På kvällen umgicks jag med Syster. vi åt plättar (jag älskar plättar <3), tränade och såg gamla glee-avsnitt (det finns ju inga nya men ja). Så här lät det ungefär:
-Emma, vi borde skriva en lista!
-Ok, det kan vi göra. Om vad?
-Jag vet inte! Allt vi ska skriva en lista om, kanske?
-Det blir ju ingenting eftersom vi inte vet vad vi ska skriva om.
-Aha. Då blir det en kort lista.
Det var nog allt jag hade att komma med idag. God natt ni!
Space is just a word made up by someone who's afraid to get too close
Jag är rädd för frågan "how are you?" och att behöva svara "not great."
Jag är rädd för den långa, besvikna sucken när du inser hur många steg jag går tillbaka för varje steg fram.
Jag är rädd för det skrikande barnet på bussen som får hela världen att rämna. Hyperventilerar och tappar mina konsept.
Jag är rädd för allt jag glömmer. Alla samtal jag inte vet om jag haft. Alla tankar som surrar och gör oljud i mitt huvud.
Jag är rädd för din sovande tystnad och telefonsignalerna innan du svarar. Orden du använder som slår mig i ansiktet.
Jag är rädd för hur mitt eget liv smulas sönder mellan mina händer och att det är mitt fel.
Jag är rädd för att jag vill dricka vin hela tiden.
Jag är rädd för sekunden när du inser att nu får det fan i mig vara nog.
Jag är rädd för svenska språket.
Jag är rädd för distansen i att helt enkelt leva olika liv.
Jag är rädd för hoppet som slår ut allt och får mig att tro att vi är något annat än vi är.
Jag saknar dig.
Jag saknar mig själv.
Jag saknar mitt hem.
Jag är rädd för att det kommer bli sämre.
Ser dokumentärer om folk som faller i bitar.
Är rädd för att bli likadan.
Vill så gärna bli likadan.
Vill att det ska synas.
Vill att det ska vara på riktigt.
Jag är inte på riktigt.
Det är du.
På riktigt.
Det är det enda jag inte är rädd för, tror jag.
Vi läppstiftar bekantskap med varandra
igår spelade vi på tolvan! "Vi" var i det här fallet alltså både Emma Carolina och Jane Bond, som olika spelningar. Vi soundcheckade i en miljon år, åt pizza och sjöng (dock inte jag för jag hade sångångest men det är åtminstone ett roligt ord). Emma Carolina-spelningen var awesome! Nya låtar spelades, gamla låtar klickade och mitt band är mina favoritmänniskor om ni inte visste det. Jane Bond-spelningen var extremt förvirrande med söndriga trummor, min röst som nästan gav upp (jag fick cola av syster mitt under spelningen), oväntade mellansnack, läppstift överallt (jag hatar läppstift it will not cross me again) och ett långt blues-jam med ungefär alla utom jane bond till slut. Det var skönt för då fick jag vila. Sen drack jag vin och pratade med en massa folk. Christopher och Wicky blev gitarr-bästisar och det var väldigt fint att se. Jag och Benkt (Wickys snart-sambo) bondade över att vara kära i gitarrister och hur jobbigt det är ibland. Sen slutade kvällen med champagne med hela Jane Bond och ett "yeaaaaah!" som brukligt.
Jag är så trött idag. Like. You can not imagine. Trots det åkte jag med hela familjen till stan. Vi hämtade en klänning hos Cia och sen åt vi lunch (cola och pommes är en rimlig lunch) i solen. En dålig kör sjöng och allt var bra. Nu ska jag snart åka till lägenheten och inleda dagens äventyr. Hur det nu ska gå till...
If you're gonna be a singer then you better be a rockstar
Igår Fortsatte efter mitt strömlösa inlägg med att jag åkte till Sofia. Vi tränade på andning igen, sjöng min låt från förra veckan (så braaa den är! Ursäkta skryt) och sen sjöng vi musikallåtar. Jag tappade bort texten på raden "for once I'm lost for Words" och kom tillbaka på raden "this is not like me at all!" ja men jag vet. Rimligt. Min dator ger mig stötar btw. Det är farligt va? Kan det börja brinna? Ok jag ska kolla upp detta när jag har skrivit klart...
Anyway! Jag åkte hem (och lärde min taxichaufför vad en författare var) och sen åkte jag för Jane Bond-genrep. (Pappa kände inga stötar från datorn. Svikardator. Det kommer börja brinna jag kommer dö ok.) Det gick bra som fan! Karin skrek i högan sky när vi spelat klart en låt och jag sa att "nu är vi ju ett rockband!" Det kommer bli så bra imorgon you guys. För då ska vi spela har jag sagt det? Säkert inte. Det ska vi. Jag och mamma körde till malmö under glatt evanescence-skrålande, till mitt andra rep med those other fuckers. För Emma Carolina ska också spela! Sjukaste. Hos Marie sammanstrålade vi (it's been forever!) för ett underbart rep. jag drack mängder med banan-te och sjöng så det stod härliga till. Som man säger. De spelade "soundtracket till Emma Carolina-filmen" och vi gjorde coola grejer! Som jag inte vill spoila för det får ju finnas gränser. Men sååå fint kommer det bli!
Idag...var en märklig dag. Den började med skola, och där var det mest intressanta att jag och Saga hade en lång diskussion om vilka som använder ordet "fuckboy". Det var inte vi, kom vi fram till. Eh ja. Jag var väldigt rädd och ledsen på dagen (rest från föregående natt + skriver om jobbiga saker i mina arbetsprover + failar studier as usual), så jag började gråta direkt när jag kom hem. Så där gick jag och grät och värmde matlåda. Rimligt. Sen skrev jag klart arbetsproverna! helt jävla insane att jag ska söka in till författarskolan i år. Jag har väntat sen jag var fucking fjorton. Shit is getting so goddamn real.
Jag åkte sen och handlade och betedde mig som en femåring med pappa. Men till slut mådde jag bättre, och då skrev jag en poplåt! Eller nästan en hel åtminstone. Mainstream as fuck. Detta gjorde mig orimligt glad istället! Nu avslutar jag kvällen med palmemordspodden, varm choklad och ett glas vin. Att bara dricka en dryck är ju för töntar obviously. Så det var det jag hade att berätta idag!
P.S. Om jag dör pga datorstötsbrand har ni som bloggläsare rätt att claima valfri ägodel. Knock yourselves out.
P.S 2. jag saknar Agnes. :(
De förtryckta tangodansarna (på circus)
(Skrivet igår, men då hade vi ingen ström.)
Igår var en ganska trevlig dag. Jag hade gruppdiskussioner om intressanta saker i skolan. Egentligen handlade de mest om berättande och sånt, men det blev ändå en del annat. Första timmen pratade vi mest om circus och död (och rubriken), och nästa timme pratade vi om gravida kvinnor och om man verkligen får/kan ljuga i en text. Jag var djupt emot ljug. Jag hatar ljug! Men det vet ni nog redan.
På kvällen tränade jag med Syster, vilket var en något märklig upplevelse så som nästan allt med min syster är. Sen skrev jag arbetsprover och tittade på dokumentärer om disociativ identitetsstörning. Det är det absolut mest fascinerande jag vet, tror jag. Eller åtminstone där någonstans. Idag har jag också skrivit, men det går väl lite sådär. Meh. Snart ska jag göra musikaliska saker, så det känns ju bra åtminstone. Det är tur för jag har ingen lust att vara här. Jag längtar hem som en seriös anka. Om nu såna längtar hem. Nu ska jag snart åka hursomhelst, så detta får redan vara slut.
Two bars...
Alltså igår. Vilken svinbra dag det var! Fast den började med att jag återigen drömde om död. Den här gången blev mina föräldrar registrerade som döda, fast de fortfarande levde (de hade cancer, tror jag, och skulle dö snart oavsett resonerade myndigheterna). Det var dock svårt att leva sina sista dagar när man redan var död, märkte de. Obehagligt var det, men sen gick jag upp och åkte direkt för Jane Bond-rep! Vi var effektiva som fan och spelade ignom allt på rekordtid.
Det var bra, för sen åkte jag och spelade in stråkkvartett! Sådär som man gör? För en sån behövde vi ju på albumet helt uppenbart. Rubriken var Christophers absolut vanligaste replik (som alltid fick mig att tänka på choklad) och allt som inspelades blev awesome! Ni kommer inte kunna hantera mitt album så ni vet. Det kommer inte ens jag kunna. Vi stannade kvar och testade lite annat när kvartetten åkt hem, och sen spenderade vi (jag och Christopher alltså) resten av kvällen i min halvrenoverade lägenhet. Vi halvsov i intervaller (som i att han sov och jag inte gjorde det...), planerade (om ni visste vad den här skivan har planerats alltså) och pratade mycket om drömmar, vad vår stora konflikt kommer att bli i framtiden, hur olika vi tänker och mycket annat som låter deppigt men som var väldigt bra. Vi blev sen livrädda för the zombie cow, som varkonstigare än vanligt, så vi flydde därifrån.
inatt drömde jag också. Den här gången var frukost-inköp centralt och jag vaknade gladare än jag gjort på väldigt, väldigt länge. April, alltså, du toppar än så länge. Själva dagen var väl ok. hade föreläsning, spenderade tid, bondade över Sia och Marina and the Diamonds med mamma. Ska snart sova eftersom jag känner mig lagom halvsjuk. God natt ni!
plast eller vassa kanter
Svenska är ett så hårt språk. Har små, sylvassa kanter. Tomma skratt. Det finns inget mjukt, inget tryggt och jag bottnar inte i svenska. Det är därför jag vill skriva på svenska, tror jag. Försöker hitta en fast punkt. Det finns ingen famn på svenska. Svenska är äkta på fel sätt. Blir så lätt formellt. Jag är så fucking jävla rädd för allt formellt. Formalitet är det kallaste jag vet. Speciellt på telefon. ”Vi hörs sen” och skrik och panik och kräk över hela världen. Det är lättare på engelska. Allt är lättare på engelska. Ja, det är klart, allt blir väl lättare med en hinna av plast. Vill inte vara fake. Är alltid det ändå. Förlåt. Det är fake och ansträngande för alla andra. Jag glömmer bort det jämt. Att för alla andra är det inte som att andas. Du var inte sån här innan. Du säger att du var det, men du bytte aldrig språk. Tänk om du aldrig hade gjort det? Hade jag klarat det då? Hade jag kunnat andas? Kanske. Kanske mer än nu men inte hela tiden. Jag säger att det är hennes fel. Det är det inte alls. Vi pratade jättemycket svenska. Men jag kan ju inte längre. Jag vill flytta härifrån. Kan jag det? Kan vi det? Kan vi låtsas att allt är som det är i mitt huvud och flytta till en stad vi aldrig har pratat om? Kan jag få slippa alla mörka kaostankar och kan det alltid vara sol? Kan jag sluta vara självisk och svartsjuk och svag och kan du säga vad vi vet att du egentligen tänker? Kan jag dricka vin varje kväll och kanske gråta ibland och leva i min plasthinna? Eller kan jag kasta mig på ett tåg, springa upp för trappor och gråta i den enda famn jag någonsin helt bottnat i? Nä. Inget av ovanstående kan pågå. Så jag måste prata svenska. Och somna utan dig. Och vara sådär charmigt oberoende som man ska va. Så måste det bli. Jag vill helst bara slippa vara så rädd jämt.
Fuck symbolism, Ashley!
Hej osv!
Innan inlägget kan börja vill jag bara säga: Jag fick godkänt på både om- och hemtentan!!! Kan ni ens förstå det? För jag kan i alla fall inte! Skrek högt av lycka när jag fick mailet om omtentan. Aldrig mer språkhistoriaaaa! Så, nu till inlägget:
Igår åkte mina föräldrar iväg, så jag och Christopher passade hus, hund och katt. Vi lagade mat (=han lagade mat) och sen spelade vi hela natten. Först spelade vi in lite till skivan (eller ja typ till skivan), men sen spelade vi verkligen allt möjligt. Vi tolkade många av mina låtar och jag hade textminne som en jävla guldfisk. Jag "blasted" Paramore och gjorde mitt bästa. Christopher gjorde sin bästa Kesha. Vi sjöng how to save a Life och blank space tillsammans. Christopher kämpade sig igenom hold back the river och jag konstaterade att om jag inte varit kär i honom redan hade jag blivit det då. Sen spelade han några av sina låtar för mig och jag kände motorvägarna flyta förbi med varje ton. Det är en märklig känsla men jag tyckte om det. Jag läste mina arbetsprover för honom och det blev en bra diskussion om karaktärer och miljöbeskrivningar. Sen var klockan fyra. ...woops. Så vi sov i några enstaka timmar innan djuren ville ha vår uppmärksamhet.
Föräldrarpersonerna kom hem och vi pratade med dem en stund om depeche mode, lägenheter och varför Christopher och pappa har samma logik. De älskar båda vårt kylskåp, medan mamma hatar det. Efter ett tag blev jag orolig för att de var samma person. Då åkte vi därifrån och spelade in ljud! Havsljud försökte vi med igen, men det gick inte alls. Så vi åkte och åt lunch istället. Det gjorde vi på en grill och där hade vi ett långt och bra samtal om respekt, backstabing, rätt reaktioner med mera. det var väldigt bra, och sen spelade vi in en massa ljud som faktiskt blev bra! Tror jag. Det lät åtminstone bra tyckte jag. Vi åkte till en elektronik-affär för att köpa saker som inte fanns, och sen åkte jag hem. Och hemma är jag än, eller himma då men ja. Jag är trött och vill sova så snart som möjligt. De ttänker jag faktiskt göra också. jag skrev "faktiskt" samtidigt som låten sjöng det. Creepy. Men nu ska jag gå, och lägga upp ett deppigt inlägg jag skrev när jag kom hem. Då kände jag mig inte på topp men nu är jag på väg upp igen. Just det, rubriken först! Ashley för att när Christopher säger "actually" (vilket han gör hela tiden) låter det som "ashley". Fuck symbolism är för att han inte kunde säga symbolism. han kunde knappt formulera ord på hela dagen. Han borde sova mer. Det är inte lätt att vara han, men det är väl inte lätt att vara någon. Anyway. Hejdå.
när det är för kallt för vårjacka men man har det ändå
Igår började med att jag drömde att min kusin dog. Det var en lång och detaljerad dröm, vilket gjorde mig både förvirrad och ledsen när jag vaknade. Men jag hade inte tid, för det var skola och tråkig tråkig föreläsning. Den här grammatiken är inte alls lika rolig som den förra. Blah.
Sen åkte jag till Sofia och vi råkade fixa till en gammal låt jag skrivit. Jag kunde inte ta ut den på piano, men det är inte så konstigt, för den gick i två tonarter. Eller tre, men vi fixade så det blev två. Det lät mycket bra! Vi projektpratade också lite och det kommer förhoppningsvis bli braaa. På kvällen samlades hela familjen kring Sveriges Mästerkock-finalen. Och tårtorna som mamma och syster hade gjort på sin tårt-kurs. De var fina, och väldigt söta. Lite för söta, eventuellt. Men jag var ett fan av dem ändå.
Idag har inte jättemycket hänt. Jag har skrivit på mina arbetsprover och det går väl sådär men jag skrev om tequila och flätor så det kommer nog att ordna sig. Jag har också älskat Felix recenserar (måste sluta tycka om olika människor på the internets) och sovit ut något extremt. Det ska jag göra nu också. God natt.
I'm going up...on a tuesdaay
Jaha jaha. Tid tickar, och om denna tid finns bara en sak att säga. Snarare finns det bara en sak att göra. Listdags, era jävla idioter. (Länge sen jag kallade er det. You know you like it.) Detta har hänt då:
-Jag har gått på en föreläsning om reflexiva pronomen. Det var lika kul som det låter.
-Jag har ätit marängsviss och tittat på the fosters med syster. Serien var dramatisk as fuck men vi var nog ändå ganska för, tror jag.
-Jag har fått nya versioner av albumlåtar och spekulerat i om det är ett mästerverk eller det sämsta någonsin jag håller på med. Jag vet inte men båda känns typ lika rimliga.
-Jag har haft responnsmöte med Peter och Jasmine i skolan. Vi pratade då även engagerat om talsynteser, inläsare och bayleys. Peter letade igenom sin dagbok för att hitta när han senast drack det. Det var 2005, tydligen. Sen frågade han om vi ville att han skulle leta upp när han senast drack tequila. "Jaaa!" svarade jag, för det finns någon som har mer koll i sin egen backspegel än jag. Det är fan bra, ändå.
-Jag har ätit jättemycket laxpasta och undrat över min ekonomi med mamma. Den är...fascinerande, faktiskt. Jag vill egentligen skriva ett helt inlägg om den och hur folk tror att jag har mycket pengar för att mina föräldrar betalar allt. Jag fick bara häromdagen höra att någon trodde att de betalar min hyra. ...guys. Jag betalar min egen hyra. Att jag ens ska behöva säga nåt sånt. Jag betalar allt annat också. jag bara köper inget, äter inte särskilt mycket (laaagoom mycket do not start) osv osv. Men ibland är jag så rik så jag köper moderatsylt! Det är inte många läsare som förstår det där men ni uppskattade det säkert. Eh, ursäkta rant. Men det var nog mest det jag hade gjort, in any case. Så. nu ska jag sova för mitt huvud gör ont som fan. God natt.
live från sibirien
Igår var en jättebra dag! Jag åkte först till stan och köpte vårjacka med mamma. Det blev en lååång jacka (<3), men också en t-shirt och en klänning. Bara sådär! Vi träffade Cia och mormor och vi fikade tillsammans. jag åt samma kaka (vaniljhjärta) som jag åt när jag köpte min skinnjacka. Det är inte intressant för er men jag älskar den där jackan. och hatar den. 2011 was intense were you aware probably not. Men den dagen var en paus i mitt kaos minns jag. Jag och mamma köpte skinnjackan och satt på ett hotell i Stockholm och lyssnade på p3 hela kvällen. Det är...svårt att beskriva. Så det känns symboliskt att byta ut den. Fick också denna intressanta kommentar av mormor när jag provade klänningen: "Du kan ju inte växa i den i alla fall." Snälla värld sluta prata om min kropp jag tänker tillräckligt på den som det är. That goes for everyone. About everyone.
Sen kom vi hem och mamma och Syster bakade bullar. Jag gjorde misstaget att vara med och syster spenderade sin tid med att falla mot mig för att jag skulle fånga henne (och sen kräva hjälp upp när hon låg på golvet), slåss och prata om ungefär vad som helst på vilken dialekt som helst. Bra, Syster, många poäng. Lyckligtvis flydde jag från huset med Christopher. Vi skulle äventyra i västra hamnen! Eller spela in ljud. Men ljuden ville inte inspelas av oss, så vi värmde oss på en restaurang istället. Han åt middag och jag drack vin. Alla var nöjda med livet. Vi körde sen runt i Malmö och pratade om gamla relationer, hur svenska tjejer är, mitt "girl gang" och mycket annat. Men jag tyckte att kvällen inte fick vara slut, så vi åkte hem till min plastbeklädda lägenhet. Vilket var en väldigt bra idé faktiskt. Vi råkade också bestämma oss för att sova där. För...vi är lata.
Jag kom hemramlande och betedde mig som om jag var bakis. Vilket jag inte var. Jag hade dessutom sovit 8 timmar so I literally do not know. Och idag har ingenting hänt. Jag har suttit här i denna kalla källare och chillat med livet. För jag kan. Säger vi. Och nu ska jag snart sova bort mitt liv. God natt.
the psychologist is easily convinced that nothing is wrong...
Idag var min sista gång hos Jolanta. Hon är fan bäst for the record. Vi pratade om svartsjuka och självinsikt och en massa, massa annat. Hon tog avsked med att jag måste fortsätta vara sprudlande och öppen och att hon vill träffa fler som jag. Jag gav henne choklad och det var väldigt fint.
Jag fick sen olympialunch av pappa (<3 <3) och sen ringde Onna. Vi hade ett långt samtal om korvkioskpommes, gränser i kompisrelationer, våra respektive relationer eller icke-relationer och mycket om hur mycket vi har följt varandras liv det senaste året. Helt sinnessjukt, är det. Jag såg sen en del fosters med syster, som dock mest ville slåss. Slagsmål var tydligen viktigt för syskon, säger hon? Ok.
Kvällen spenderade jag sen med att prata och dricka vin med mamma, pappa och Cia. Vi behandlade ämnen som usa, vinterdepressioner, tupperware och...annat mög. Trevligt, var det, och nu ska jag sova. Livet blir bättre, you guys. Jag tror fan nästan det.
(Kommer jag ha rubriker från alla låtar på mitt album innan det kommer ut? Kanske!)
