hopelosthead

Igår träffades jag och Filippa aka vargunge utanför timmarna! Detta är en helt ny grej, dels att timmarna inte räcker till och dels att kunna blanda så. Jag tror faktiskt att jag ska ansöka om fler timmar. Så här efter tio år förstår jag plötsligt vad ledsagning ska vara bra till...

 

Men hursomhelst åkte vi in till festivalen (som är slut nu, tur för er) för att se Marit Bergman! Vi satt i tysta avdelningen och fnittrade som töntar hela vägen just för att vi inte fick låta alls. Som man gör. Vi kom fram och kom på att Marit ju spelar på en annan scen än stora scenen! (Varför gör hon det?) Så vi letade oss dit och hann precis i tid. Och vad fint det var! Att sjunga I will Always be your Soldier och hoppa omkring (lite åtminstone...I try), lyssna på alla de nya låtarna, peppa Marit genom hennes förkylning och stå precis bredvid henne när hon kom ut i publiken under sista numret. Magi pågick. Efter spelningen letade vi oss genom det massiva folkhavet som utgjorde Malmö och hittade till slut ett ställe att dela en pizza och dricka vin på. Så det gjorde vi, eller försökte. Filippa glömde att beställa glutenfri pizza till oss, vilket det var jag som insåg precis innan hon började äta. Så jag fick äta upp pizzan och hon beställde lite skinka och oliver och sånt. Som hon fick gratis! Hallå bästa restaurangen. Vi satt där ganska länge och pratade om allt möjligt, men kanske framför allt om dåliga förhållanden. Vi jämförde händelser och blev båda helt förfärade. Eller vad man säga. Sedan åkte vi hem, och här är jag nu. men om tio minuter åker jag till karlskrona wooohooo!