Du har tappat allt som pågår i ditt huvud
Igår började med att jag låg i min säng och tänkte över mitt liv. Det gör jag ofta. Då ringde mamma och frågade om jag skulle följa med ut i skogen och gå. Va? Var min första tanke. Ja! Var min andra tanke.
Så vi åkte ut i skogen. Och vad fint det är där! Det var soligt och vårigt och vi gick omkring. Det var lerigt as fuck och det var en massa brädor och stegar. Det var fint. Jag sa rubriken till mamma och hon sa "ibland undrar jag hur ankor fungerar". Undrar vi inte alla det ibland? Det var en fin skogstid och jag borde göra sånt oftare känner jag. om inte annat för att kunna säga "I've been to the Woods today!" vilket jag fick göra igår när Christopher kom hit.
Det gjorde han av en anledning, för det var sån där superbowl igår natt och vi skulle se det tillsammans. Sånt gör jag nu för tiden. Han hade köpt mina favoritchips till mig, fast han inte gillar dem, och när jag insåg att det var fel märke (vilket jag på riktigt inte klagade på ok) ville han direkt köpa nya. Det fick han inte såklart, men alltså. You guys? Förstår ni hur bra han är eller? Vi skivade lite först (det är ett verb nu) och jag blev lite mindre freaked out över det hela. Det blir många roliga instrument! Sen började matchen och vi insåg att ett av lagen var från Carolina, aka var uppkallade efter mig. Så vi hejade på dem. De var sämst! Jättesorgligt. Men vi hade jättefina tider ändå. Att ligga i hans knä och se honom se matchen var kanske det bästa i år hittills. Fast jag var väldigt, väldigt trött. Väldigt. Värt ändå. <3
Idag vaknade vi och kände ungefär: Whyyyy. Hooow. Nooo. Han åkte hem och efter någon timme åkte jag till...Jolanta! Min gamla psykolog, alltså. Vi ska ha några korta sessioner och prata om självrespekt osv. Idag pratade vi om språk (jättemycket), beroenden av trygghet och destruktivitet, hur korkade olika människor är i mitt liv (eller mer folk som varit i mitt liv) och lite annat. Bra är hon!
Så, livet. Det är bra. jag tar steg. Ibland är stegen läskiga. ibland är de bara trevliga. Men steg är alltid bra oavsett. ...men inte stegar. jag haaatar stegar.
Kommentarer
Postat av: Shass
Hej stora Emma. Stalkern är så stolt så hon spricker. Heja för psykolog och heja för skivlande och heja LIVET! Du är modig och fantastisk och otroligt bra på att ta läskiga steg, sådanadär steg som skulle ta många åratal att ta, men som du kliver iväg bara sådär efter att ha bestämt dig. Det är starkt och modigt som skrutt. Var stolt över dina prestationer - det är både de och du värda. Lyfter på hatten för dig! (eller skulle göra om den inte legat hemma hos mamma)
Trackback
