I gotta stay high all the time

Tack, ghost Queen, du är bra du. På ett sätt, säger vi. Och alltså. Vilket liv jag har! Igår fortsatte med att jag spelade med Jane Bond. Vi var förband till popkollo madam och det var svinkul! Vi spelade blå cykel (jag fick spela trummor I lööv it) och age. Jag dansade (så gott jag kunde) och kände mig verkligen närvarande. Så kul!
 
Och idag. Idag. Jag vaknade och såg direkt en recension. Av mig. I sydsvenskan. Eller ja mest av Sofia. Men också av mig. Den var positiv och framför allt var den sann, i det att den förstod vad jag ville förmedla. Och min instinkt var först att tänka "det är inte så stort." Men sen tänkte jag "screw it! Det här är fantastiskt!" Och...det kanske steg mig liiite åt huvudet. Liiite.
 
Så jag tvingade med mig mina föräldrar och mormor till grand för att äta middag och fira. Deras Lovely köttbullar och "standardvin" intogs och stämningen var bra. När vi var klara kände jag dock att "nej, vet ni vad, jag vill inte hem." Så vi gick till Cia (som ju bor mitt i stan nu) för te och glass. Det var också mycket fint. Jag gillar glass, och te också har jag insett.
 
Sen kom jag hem och pratade med Christopher. Jag var kaos-hög på livet och pratade maniskt om mitt artisteri. Vi pratade om det visuella (scenshow och album artwork och så) och det kommer bli så bra med allting. Jag känner mig fan oövervinnerlig idag. Lite som Canye West, gissar jag. Wow. Detta kanske faktiskt, jag vet inte, har potensial. Kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0