Inte än!

Alltså inspelningshelger är ju de bästa helgerna! Och igår pianoade vi med Marie! Riktigt allt gick inte att göra, men vi spelade in piano på två låtar. Min favoritinstruktion från Christopher var "gör allt du gör, fast mindre". Marie var kaffe-speedad och söt, och allt piano blev braaaaa. Jag lärde mig också att ingen av dem vet vad trap Queen är. Jag sjöng den när vi gick ner för en trappa. Det tyckte jag var roligt.
 
Sen åkte vi hem till Marie och hade synthinspelningsparty! Så här är det: Mitt nästa album ska bestå av enbart synthar, för shit vad jag tycker om det! Det är interaktivt på ett annat sätt eftersom man kan prata samtidigt och vi var alla taggade! Det ingicks också kokoslikör i det, so yeah. Ju fullare jag blev, desto mer höll jag med Christopher. Vi kom överens hela tiden till slut! Crazy. Karl anslöt sig och vi drack fireball och sjöng alla möjliga låtar. Jag hade ett sk8er boi-moment, system of a down hände och alla utom jag stämmade lika mycket som vanligt. Underbara folk! Rubriken kom till, som Christophers catchfrase (in the style of lejonkungen) i alla låtar.
 
Vi åkte sen till en tacky karaokebar. Jag mådde tyvärr inte så bra, men att se folk vråla olika låtar var ändå lövly. Highlights var ett can't feel my face-moment med Marie, folk som sjöng änglahund i otakt, ålderschocker och allmänt vindrickande och chillande. Jag och Christopher åkte hem och sov, trots orimligt märkliga mardrömmar från min sida. Is this a thing now no thanks.
 
Idag vaknade vi och var både halvdöda och på dåligt humör båda två. Men efter någon timme utan varandra (för det lät ju inte dramatiskt eller så) åkte vi och spelade in saxofon! Hoooly shit! Saxofonisten, Mathias, var helt fantastisk. jättetrevlig, lätt att jobba med och svinduktig. Min enda instruktion var "tänk på döden!", vilket han gjorde. Det här skivan kommer bli så haunting, you guys! Och bra! Jag fick en känslochock och kunde knappt prata på flera minuter. Tack till Christopher också för det bästa språkbytet någonsin, som gjorde att allt blev mer på riktigt. <3 Nu är jag hemma och allt känns äntligen bra. Februari dör nu, wooohooo. Fuck februari. Du började så bra, men nej. Nu kommer det bli bra! Mars, jag är redo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0