hopelosthead

Hej ni!

Igårkväll åkte jag till malmölandet för festande med (nästan hela) euphoriagruppen! Jag och Marie började med deeptalks om ord/sångrädsla, saker som händer i våra liv, kbt osv. Paarty! ;) Christopher och Karl anslöt sig och allt var mycket trevligt. Vi skålade för "att Emma tar initiativ och är vettig" (<3 Marie <3) och sjöng jättemycket. Marie lekte dj ("jag har en mute-knapp här!") och vi stämmade på en massa låtar, most notably Iris, torn och lite andra. Jag stämmade inte. Jag ska aldrig stämma.

 

Vi rörde oss ut i staden och träffade Christophers berömda kusin. Alla uteställen hatade oss (25-årsgräns vilket ju bara jag failade på, stängning, dresscode som bara karl failade på), så det blev Harrys. Av alla ställen. Jag drack absurt dyrt vin (86 kr! What?) och pratade med folk om tough love och omskrivningar om gold digger. Det tyckte jag var rimligt i stunden. Jag och Christopher åkte hem och jag mådde väl inte jättebra men vi gjorde vårt bästa. Tack igen. <3 Just det, rubriken sjöng Marie och Karl på vår vandring genom Malmö.

 

Idag lyckades vi vakna samtidigt. Win. Han började dagen med att berätta om sin sjuka dröm, där folk red in i kyrkor på elefanter. Han drömmer inte så ofta, så han var helt i chock. Söta. Vi pratade om katter (och att de alltid är förkylda) och hade en lååång morgon innan vi stapplade iväg till hemköp och köpte frukost. Att vara lite bakis+lite förkyld+väldigt trött gjorde att jag i princip kolapsade när jag kom hem, men vi hade en trevlig frukost ändå. Jag tycker mycket om våra frukostar. Även när de händer på eftermiddagen. <3

 

Efter att han åkt hem och jag halvsovit i några timmar åkte jag till pappa för mat och film. Maten var lövly och vi såg sen "Hannah and her sisters". Det var länge sen vi hade Woody allen-night ju! Filmen var djupt unsettling och jag mådde inte direkt bättre av det men det var en bra kväll ändå. Och nu är jag hemma. Måste sova genast. Holy fuck. Jag älskar sömn.