hopelosthead

Inatt sov jag åtta timmar utan att vakna en enda gång! Wooohooo! Jag var fortfarande sjuk som en tönt, men ändå.

 

Efter att ha tyckt synd om mig själv i några timmar åkte jag till Sofia för årets första lektion. Där skrev vi en kanon. Som man gör? Tydligen. Jag ska bara skriva en text till den också. Om moln, tror jag att det blir. Kanske modiga moln? Det tänkte jag inte på förrän nu så nej det var inte min första tanke. Efter att ha handlat mat och gift med pappa och Syster åkte jag och Christopher till Malmö. Vi såg Sabina Chantouria (med Karl!), vilket var mycket fascinerande. Jag älskar att se folk som *nästan* är i min genre. Ingen är helt i min genre ok. (Just kidding.) Vi pratade med Pamela en stund och sen åkte vi hem för vi ville båda sova. men nu sitter jag och äter midnattsglass och tänker på livet. Som man gör. Önskningar som flyger genom kroppen. Jag önskar att jag kunde prata svenska utan att känna små krypande oroskänslor...som om någonting skruvats löst i mellanjärdet. Jag önskar mig mjukhet och värme och trygghet. Hatar att vilja bli omhändertagen men jag vill ofta det. Det är nog ett problem? Jag vet inte. Vill bli läst dikter för, hushad och klappad som en katt. Shit is not stable! Nu ska jag äta upp min glass (glass är ett behov säger mamma yay) och sen sova hela jävla dagen imorgon. God natt.