hopelosthead

Agnes: Glömde svara på din kommentar. Det funkar...nästan i melodin.

(Inlägget är redigerat, fortsätt läsa efter godnattet!) 

 

Nu har jag varit i Småland. Det var fan för länge sen jag var där! Känns som om jag är i en 2013/tidigt 2014-bubbla nu. På tåget mot Nässjö spelades dessutom Angels med the xx i mina hörlurar, så det kändes som en helt annan tid. Märklig tid var det.

 

Jag var där av en anledning, och det var för att fira en st Linus. Först firade han med släkten (jag ville ha en skylt där det stod "not his girlfriend!" i pannan) och det var mycket trevligt. God mat och fika, samtal om Ullared och kassetter och blekinge tekniska högskola och en massa annat. Alltid spännande med nya släkter och sammanhang.

 

Vi hade sen en liten "förfest" innehållande äcklig apelsindryck och märkliga samtal. Bland annat spårade vi ur kring en grannfejd vi skapade, vilken innehöll en brevbärare, en Gunilla med en något suspekt tidning och en version av min låt "någon annans film". För det är sånt som känns oerhört rimligt när vi umgås. Jag vet inte ok. Vi förflyttade oss in till stan och o'learys, där allt blev både trevligare och ännu märkligare. Vi åt fancy hamburgare och fascinerades över mina vinglas. Först fick jag ett enormt glas och sen ett pyttelitet glas. De var ungefär lika fyllda, kanske inte riktigt men det var bliksom inte en rimlig skillnad. Senare fick jag något slags konjak-glas till vinet. Vad fan är det som pågår ens? Linus vän Jonathan anslöt sig och det blev mycket skratt, märkliga samtal, smakande av varandras drinkar och bra stämning. Florence spelades vid ett tillfälle och jag sjöng kings of leon i stämmor med nämnda Jonathan. Jag beställde senare "cola med valfri sprit!" (nåt jag på riktigt velat göra jättemånga gånger vilket kanske säger en del om mig) och jag och Linus lärde varandra hur man kramas. Jag ville kramas åt vänster och han åt höger, men vi var emot mittenkramar. Det blir för konstigt. På tal om för konstigt, så lät det ungefär så här:

-Han lever inte.

-Nej men vem gör det?

-Inte så många.

 

"I mig finns jävligt mycket alkohol, men ingen herre, bitch!"

 

"Din axel är så bra. Som...livets hoppborg!"

 

Vi åkte hem och innan vi sov pratade vi om ganska seriösa saker. Linus förklarade bland annat vad en dubbel kontrapropositionsvotering var, vilket var väldigt förvånande i sig. Sen sov vi, och nästa dag började väldigt sent även fast vi vaknade i tid. På själva dagen sjöng vi en del, bland annat en duettversion av nedslag (blir alltid fint) och en drog-version av Bjurö klubb. För hur förklarar man annars att ha sett en fakking blåval?

 

Vi påbörjade min hemresa med att köpa plopp på "go banana", vars namn varit ett stående skämt under dygnet. Liksom...vem kom på det, vem godkände det, vem gillade det? Ingen vet! Glädjen över detta blev dock kortvarig, då mitt tåg från Jönköping var 50 min sent. Great. Linus var bäst och följde med mig till Nässjö ändå, och vi hade ett plopp- och colaparty på tåget. Väl i Nässjö fick jag vänta ytterligare en halvtimme (hade ju missat mitt egentliga tåg så fick vänta på nästa) och då sjöng Linus rubriken. Det var konst, ansåg jag. Konst var också att äntligen få åka hem, på ett tåg som dock slutade ropa ut stationer efter Alvesta. Just på tåg ska man väl ändå kunna lita på utropen kan man tycka? Nej, tydligen inte. Fakking hell. Men nu är jag hemma och är så trött att jag skulle se dubbelt eller något om jag såg alls. kanske börjar höra dubbelt snart. Det vore...jävligt freaky. Så jag ska nog försöka att undvika det. God natt små människor.

 

PS. Jag har glömt jättemånga saker! Till exempel dessa:

-På tågresan dit blev jag någon slags Småland-facit som berättade i vilken ordning stationerna var och vilka spår och allt för en skånsk familj. Märkligt.

-Linus kallade mig konsekvent "bitch" av exakt ingen rimlig anledning. Weird stuff.

-På vägen hem träffade vi en extremt bortskämd unge som konstant klagade på att de inte bara bestälde en taxi. Ville på riktigt slå fanskapet. (De kan ha bestält en taxi till slut...)

-På tåget till Nässjö pratade tågvärden om att vi som skulle byta skulle "ge oss till känna!" kändes som någon slags mord-drama men ok.

 

Så. Klar nu hejdå.