Han försöker så gott han kan...men det är inte så jävla gott

Hej folk!
Igår fortsatte med att jag och Olle åkte till Osby. Jag mötte honom med orden "fy fan i jävla helvetes fanskap vad kallt!" Det var befogat, ansåg jag. Han påmindes bara om hur mycket han älskar mig. Hans ord, inte mina. ;)
 
Efter att ha sett världens sötaste amerikanska barn (jag ville genast adoptera henne men pappan hade nog varit emot) kom vi fram till Robert och Annoushka. Männen i sällskapet tog tag i matlagningen medans jag och annoushka mest undrade vad som pågick. Maten blev dock väldigt bra och bestod av ryggbiff, galler-potatis (ny upplevelse för mig), sås och tomater. De där tomaterna var viktiga och mycket omtalade (men överskattade). Vi fick dessutom efterrätt, för det är klart vi fick det, och även denna var mycket god. "Ät hallon och håll käften!" var en alternativ rubrik. Vi pratade om olika gruppbesökstrauman och faktumet att Robert lämnade kvar en fiskpinne i paketet när han lagade såna häromdagen. Vad skulle han ha den enda fiskpinnen till? Ingen vet.
 
Resten av kvällen lyssnade vi på en massa märklig musik. Annoushka gjorde ljudilustrationer av sångarnas skrikande, jag var kategorisk och konfrontativ som vanligt och allt var mycket trevligt. "Det här vet jag ju vad det är! Vad är det för nåt?" Var mitt mest rimliga citat. Över lag var det en mycket trevlig kväll och jag tycker verkligen att 2016 har inletts flawlessly! Rubriken handlar förresten inte om någon i sällskapet, utan sades av mig om någon helt annan. Jag står inte helt för den.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag läste rubriken i samma takt å melodi som "vi smyger så tyst vi kan - bort från en mystisk man"

2016-01-03 @ 17:16:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0