hopelosthead

"Det låter mer som en bloggrubrik än något man faktiskt tycker", sa jag efter att ha sagt rubriken. Det hade ett sammanhang, men det hade ni varken förstått eller uppskattat.

 

Så här sitter jag i min sociolingvistik-kokong. Det är deppigt här, men jag får ibland prata med bra folk. Som igår, för då hade jag ett långt och fint samtal med bästa Agnes. Hon fick psykbryt över sitt mögliga matavfall ("droooown, you disgusting thing!" och vi hade en "adult diskussion". Det hade vi aldrig haft innan så det var mycket spännande. För Agnes förstååår mig. I nästan allt, hela tiden. Söta lilla sak. <3 idag hade jag också ett business-samtal med Christopher, som alltid gör mina dåliga dagar till fina dagar. Han behöver bara säga "hej" ungefär. Men han sa mycket mer, till exempel att jag ska skärpa mig och göra allt. Vilket är svårt ok. Jag har skickat olika läskiga mail (med negativa eller inga svar men ok) och ja, tentapluggat. Jättejättemycket. (inte tillräckligt mycket. Det kommer gå åt helvete men det är ok.) Nu ska jag sova, för det är den dygnsrytm jag skaffat mig, så god natt.