öppet brev till Emma Rävås

Hej Emma

Det är Emma. Obviously. Det är lite märkligt att skriva till sig själv, men nu känner jag att du behöver prata med någon som förstår. Jag vet att du undrar vad du ska göra, för många vill bara berätta vad du inte ska göra. Så jag tänkte ställa några frågor till dig. Frågorna handlar om det som folk i ditt liv kallar ”self harm”. Det som du är jättedålig på att märka, för det är ju bara sån du är (säger du själv). Nu ska jag därför ställa några frågor för att du ska känna igen det hos dig själv:

 

1.       När du ber om ursäkt, är det för att 1) infantilisera dig själv för att komma undan, 2) du är livrädd för vad någon ska göra mot dig om du inte gör det eller 3) för att du faktiskt själv tycker att du gjort fel? Om inte det sista, be inte om ursäkt.

2.       När du får en drastisk impuls (svepa en white russian, kyssa någon etc), varför får du den? Är det för att white russian smakar gott och att kyssa folk är nice, eller är det för att tvinga fram eller tillbaka känslor, bevisa ditt eget värde eller för att du tror att det förväntas av dig?

3.       När du får en destruktiv impuls (slå dig själv i ansiktet, andra former av fysisk självskadning, trycka ner dig själv etc), vad vill du vinna på den? Lindra det som gör ont eller bara få en reaktion från någon annan? (Du ska såklart inte göra det oavsett, men det är viktigt att veta varför.)

4.       När du är rädd för att någon du bryr dig om ska stöta bort dig, vem är det egentligen du ser? Drar du dina misstankar från hur personen agerat tidigare eller hur någon annan behandlat dig tidigare? Kan du i så fall bortse från det eller är känslan så påtaglig att du måste påminna dig om vem du faktiskt har att göra med?

5.       När du pratar engelska, varför gör du det? Bara för att du trivs med det eller är det för att skapa antingen distans eller närhet? Om distans, vad är det du försöker undvika? Om närhet, kan du försöka prata svenska för att öka din trygghet? När i så fall? När kan du verkligen inte göra det? (För då ska du inte göra det! Typ i sexuella sammanhang.)

 

Försök ha sinnesnärvaro nog att ställa de här frågorna till dig själv. Just nu måste det räcka. Du kan inte mirakulöst vakna upp och respektera dig själv. Det går inte. Men det får räcka så här. Tycker jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0